CITAT (Aqvakul @ 19-06-2011, 09:56)
Jag tycker att du ska prova att löpträna enligt metoden "löjligt långsamt", gärna någonstans där det är tomt på folk. Själv har jag alltid älskat att springa precis innan det blir mörkt. När du väl kommer igång att springa så kommer du att älska det. Det är ju först efter ett antal km som endorfinerna börjar dra igång.. Känslan av kontroll av en välfungerande kropp i jämt flytande löpning är helt fantastisk..
Kanske finns det någon i ditt grannskaå som kan hjälpa dig på traven...
Det är ju just det du beskriver som jag vill uppnå. Nu har jag som sagt sprungit sedan 2006 och det är fortfarande skitjobbigt. Jag bryr mig inte ett dugg om ifall folk ser att jag springer långsamt. Jag har många gånger sprungit runt kvarteret här.
Har ju hört många berätta om hur skönt det är att springa och undrar hur man skall nå dit. Jag önskar det kunde kännas lika meditativt och avkopplande som jag tycker det är att promenera eller vandra i skogen.
Dom senaste gångerna har jag i alla fall blivit röd som en kokt kräfta i nyllet efteråt vilket tyder på att det går bättre i alla fall. I början gav benen upp långt innan jag blev svettig ens.
Vi hade en badmintontid ett tag men jag orkade inte springa så att jag blev varm och när jag gick på högstadiet och spelade badminton så kände jag verkligen att jag var genomkörd och hade så ont i häcken dagarna efteråt så jag knappt kunde sitta.
Coopers test, Förstår inte riktigt
15-06-2011, 08:12
zon 1
