KUL ATT DU MÅR BÄTTRE!
Min dotter lika gammal som du har också varit väldigt sjuk och döende, till följd av en del effekter av sjukdomen också mått och mår ibland skit, rent ut sagt. Svårt att veta vad man som anhörig kan och ska göra "när inget hjälper" klyschor som "det går över" "ryck upp dig" "försök ta tag i problemen" har vi hört till leda.
Precis som du är hon intresserad av att "mickla" med saker som smycken glasmålning m.m. hon är också intresserad av blommor och göra fint med dom, det verkar ändå som att det hjälper, att få tänka på och göra något med händerna, ett slags terapi.
Vad har du för möjligheter att prata med vuxna i din närhet? kuratorn på sjukhuset har du haft kontakt med henne?
Hon kan dessutom hjälpa dig att komma i kontakt med andra som varit med om samma saker. Tystnadsplikten gör att hon inte kan ge dig telenr till andra så det måste vara du som går ut med ditt telenr och ger henne tillåtelse att ge ut det.
Det är otroligt skönt att veta tt man inte är ensam om sina probelm, och nu när du mår lite bättre kanske du orkar ha kontakt.
Kanske finns det en patientförening, eller det kanske är en sån du ska lägga energi på att starta. Men inte förrän du känner att du orkar.
Börja med en samtalsgrupp, så gjorde vi och idag har min dotter kontakt med många andra över hela Sverige som varit med om det hon drabbats av.
Det har hjälpt henne, det har hjälpt oss föräldrar att få träffa andra föräldrar, och det är även viktigt för ev syskon att träffa andra syskon.
Att ha haft en svår sjukdom ger spår, och ska så göra, det är det som kallas livserfarenhet. Du har fått en svårare art av livserfarenhet, men du kommer en dag att ha nytta av den. Med den kan du också hjälpa andra när tiden är mogen för det.
Jag hoppas att du får fortsätta att gå framåt i ditt tillfrisknande, men tänk också att det måste få ta tid. Du kanske återigen faller nedåt men för varje gång faller du lite mindre och det blir lite lättare att ta sig upp.
Jag var ganska ny i våras så jag minns dig inte men såg att du bor i Motala och måste bara få säga att du bor på ett härligt ställe, vi var där i somras och hade förmånen att få hyra ett hus uppe i Varamon.
Har härliga semesterminnen därifrån, inte minst glasscafét.
Borde jag presentera mig föresten..., eller minns ni mig?
03-10-2004, 20:42
så är det något ni undrar får ni fråga 
