Hur får man ordning i ett hem? Alternativ

[Pius]

Vi bor i mitt föräldrahem med våra egna pinaler blandade med mina föräldrars och numera även min svärmors.

Hur får vi ordning undrar jag? Har försökt i 3 års tid att få till någon form av ordning men när ett ställe har blivit ordentligt städat ja då är det kaos på något annat ställe.

Fyra långhåriga katter underlättar ju inte precis, men det får man ta.

Men just nu känns det mig övermäktigt.

Huset ska städas, det ska tvättas, strykas, putsas fönster o s v. Tomten ska röjas, ogräs ska rensas, suck.

Mina grejer, dina grejer, våra grejer och grejer som är fina men inte har någon funktion, grejer som för med sig vissa minnen, grejer man kan få användning för, kanske, i all oändlighet.

Har ni några tips?

Snart gör jag som jag brukar, stuvar in grejerna där det finns utrymme och trycker igen dörren, öppnas på egen risk.

Pius

[Eva i Skåne]

Jag tror att du Pius lider av samma symtom som så väldigt många av oss andra - svårt att kasta hela och fina saker och sparar av känslomässiga skäl. I vårt välfärdssamhälle har de allra flesta på tok för mycket saker och vi skaffar nytt inte för att vi behöver utan för att vi ser nåt vi tycker om och vill förnya, men det gamla är det ju inget fel på så det hamnar i nåt skåp...
När man sen får arvegods dessutom så fylls huset ännu mer. Det finns ju så många minnen förknippade med allt. Den duken brukade mamma lägga på till midsommar, den servisen drack vi kaffe ur då och då, dom glasen tyckte jag så mycket om när jag var liten, det fatet brukade farmor ha tårta på osv osv. Det finns ingen hejd på vår sentimentalitet när det handlar om arv men faktum kvarstår. Vi behöver inget av det, oftast har vi för mycket saker redan innan.
Du är inte ensam Pius!
Stintan och Merlin har kloka råd att ge och visst är det skönt när man får bättre plats. Jag gjorde mig av med en hel del i våras när vi flyttade till mindre bostad, men jag har ju för mycket ändå
Hoppas du lyckas följa de goda råden andra gett dig och får lite bättre plats

[Pius]

Jag tror att du Pius lider av samma symtom som så väldigt många av oss andra - svårt att kasta hela och fina saker och sparar av känslomässiga skäl. I vårt välfärdssamhälle har de allra flesta på tok för mycket saker och vi skaffar nytt inte för att vi behöver utan för att vi ser nåt vi tycker om och vill förnya, men det gamla är det ju inget fel på så det hamnar i nåt skåp...
När man sen får arvegods dessutom så fylls huset ännu mer. Det finns ju så många minnen förknippade med allt. Den duken brukade mamma lägga på till midsommar, den servisen drack vi kaffe ur då och då, dom glasen tyckte jag så mycket om när jag var liten, det fatet brukade farmor ha tårta på osv osv. Det finns ingen hejd på vår sentimentalitet när det handlar om arv men faktum kvarstår. Vi behöver inget av det, oftast har vi för mycket saker redan innan.
Du är inte ensam Pius!
Stintan och Merlin har kloka råd att ge och visst är det skönt när man får bättre plats. Jag gjorde mig av med en hel del i våras när vi flyttade till mindre bostad, men jag har ju för mycket ändå
Hoppas du lyckas följa de goda råden andra gett dig och får lite bättre plats

Sentimental - javisst

Fast själva hade vi inte så mycket grejer sen vi bodde i Stockholm, i och med flytten så slängde vi massor. Det mesta är arvegods, från bägges sidor.

Som psalmböcker och biblar, inte kan man slänga dem. Och de största kommer från mosters sida, om folk ändå kunde hålla sig vid liv.

Vilket får mig att förstå vad allt kommer ifrån. Mor och far, moster, hennes man och min morbror samt farbror, hela min släkt försvann under 80-talet och nu svärmor som hamnat på vårdhem. Men sen är det slut i alla fall, nu finns det inte fler som kan gå bort och lämna sakerna kvar hos oss.

Får börja med källaren, så jag har någonstans att ha pinaler på "förvaring" så länge...