Jag ställde samma fråga som ursprungsfrågan till Institutet för språk och folkminnen/Dialekter på facebook och fick detta utförliga svar:
Intressant, Maria! Inget av orden verkar komma från våra dialekter utan från slangen. Enligt Norstedts svenska slangordbok av U-B Kotsinas betyder tjomme 'pojke, man, typ' eller 'konstig, egendomlig person' medan fomme betyder 'idiot, dumbom'. Tjomme finns i SAOL med beteckningen vardagligt och den neutrala betydelsen 'mansperson'. I SAOB finns också den neutrala betydelsen 'kamrat, kompis (om mansperson)' men det står att det även används för 'kille, snubbe' med negativ bibetydelse. SAOB förklarar att tjomme tros komma från engelskans chummy 'kamrat'. Chummy kommer i sin tur av chum som sannolikt är en kortform i studentslang för chamber-fellow 'rumskamrat'. Fomme saknas i våra dialektordsamlingar men det finns två belägg på tjomme. De är båda från Småland (Västbo härad) och illustrerar tydligt att ordet kan ha både neutral och negativ innebörd: 'god vän' (1959) samt 'en som det ej blir något av för i arbetet' (1962).

Tänk vad jag ställer till det....