|
Det är stor skillnad på omständigheterna kring hur träd tar sig i skogen och vad som krävs vid konstlad plantering, som är det vi utför i trädgårdarna.
I skog och naturmark strösslas det med miljarder fröer varje år. Se på trädens fröer; lönnäsor, lindblomsfröer, ekollon, äpplen, körsbär... Bara ett träd kan ha flera miljoner fröer ett år. Alla fröer har genetiskt unika egenskaper, som faller eller flyger till marken på ett eller annat sätt. Av de som faller där de kan gro är det bara ett mycket litet antal som klarar första säsongen. Och efter det mycket få som klarar de första tio åren. Resten som vi ser i naturmarker, är de ytterst få som klarat sig.
När vi köper ett träd är det att betrakta lite som att ett träd i naturen av en tromb, åsknedslag eller tsunami ska flyttas från ett ställe till ett annat. Våra köpeträd dras upp på ett ställe, mellanlagras med mycket litet rotsystem i en annan miljö och flyttas sedan till vår trädgård. Vi väljer dessutom ett träd, vi sätter inte tjugo plantor för att sedan välja ut en som klarar de första fem åren bra.
Därför måste vi bädda väl för konstplanteringarna, och efterlikna det bästa i naturen så gott vi kan. Bland annat genom att inte också skapa helt onaturliga växtförhållanden i marken.
Bäddarna för träd ska inte vara djupa, smala gropar. De ska vara vida så att trädet får hjälp de första åren för etableringen, och så att avdunstning mm sker så naturligt som möjligt lokalt. Konkurrens med gräs klarar varken naturligt frösådda eller krukodlade träd särskilt väl, därför ska det bort.
Mullrik eller gödslad jord ska inte läggas längst ned i bäddarna. Det finns skäl att detta inte görs i naturen utan att löv och organiskt material bryts ned från markytan. När det bryts ned och förs ned därifrån släpps gaser från nedbrytningen ut i luften. Lägger man organiskt material nere i jorden förmultnar det mycket långsamt där och gaser kommer i kontakt med bland annat trädrötter.
Att satsa på ett träd för att det ska växa upp parallellt med en människa eller hedra någons minne, är ett riskprojekt ja. Och det är det också att slå sig samman med en människa, liksom att skaffa barn. Man kan förlora det man hoppats på. Men som tur är kan vi göra något bra av symboliken att ett träd som ska hedra någon försvinner. Livet blir inte alltid som man planerat, men det går vidare ändå. Där ett träd stått kan finnas en bra jordmån för ett annat.
--------------------
|
Åh, nej! Detta plommonträd får inte dö!, Plommonträd med bruna blad
19-07-2011, 21:11
