Jag blev intresserad när jag läste rubriken på tråden och vill gärna dela med mig av det jag vet om ADHD. Den korrekta benämningen är att det är ett funktionshinder som någon skrev i ett tidigare inlägg. En av mina söner har ADHD och fick diagnosen som vuxen. ADHD handlar om kemisk obalans i hjärnan är störande på olika funktioner och det finns alla möjliga kombinationer av problem med det, Svårigheterna med att ha ADHD skiftar mycket från person till person precis som med andra funktionshinder och sjukdomar. Jag själv t ex är reumatiker men mina symptom kan vara väldigt olika en annan reumatikers. Min son som idag är 31 år hade som alla barn med funktionshinder en jobbig uppväxt. Som mamma fick jag tackla detta så gott jag kunde men det fanns ingen direkt hjälp att få på den tiden annat än ritalin en substans liknande amfetamin. Eftersom det inte fanns några specifika diagnoser då kom det aldrig på tal. Hans symptom var sömnsvårigheter, minnesstörning, överaktivitet och migrän. Han hade inga inlärningssvårigheter men i skolan lärde han sig inte så mycket det ordnade han själv. Rätt som det var när han var fyra år satt han plötslig och läste DN och man kunde fråga honom om allt möjligt som han snappade upp. Han tittade på barnprogram som andra barn men frågade jämt när filmkrönikan och plus började. Han hade alltid svårt att somna på kvällarna om han blundade blev han yr i huvudet och om han tittade så kom väggarna emot honom. På morgonen var han trött redan innan skolan började. Skolan såg hans problem och upp till sexan fick han sina betyg även om han presterade ojämnt. Lärarna var inte så många och avgöra hans kunskapsnivå ändå spådde att han kunde gå långt. PÅ högstadiet blev det värre och han orkade inte vara i skolan mer än halva tiden. Vi tog hem skolarbetet och överinlärde i stor sett allting så att han kunde komma upp i treor. Det var ju långt under vad han var värd men han var van så han accepterade. För sju år sedan fick han ADHD diagnosen och medicin (Concerta ett amfetamin liknande preparat) som inte hjälpte upp varken koncentration eller minne men reglerade dygnsrytmen något. Efter några år slutade han med medicinen eftersom nyttan inte uppvägde biverkningarna. Han har boendestöd från kommunen som kommer och väcker honom på morgnarna och lite hjälp med att strukturera sin vardag så det finns hopp om livet. Han vill gärna studera men har inte listat ut hur det skall gå till ännu. Han säger "jag kan lära mig allting men hur fan skall jag komma ihåg det? Diagnosen visar att han är högbegåvad men har ett katastrofalt dålig minne. Det som syns utanpå honom är hur tröttande det är när energinivån går upp och ner hela tiden inom fem minuter kan variera upp och ner flera gånger. Jag orkar inte skriva mer nu men återkommer senare. Jag vill gärna höra mer om hur du tänker Silos jag träffat personer med bipolär sjukdom också under årens lopp och vet hur jobbigt det är. Om jag har förstått dig rätt så vill du hämta in mer kunskap och komma vidare i ditt liv.
--------------------
Zon 1
|