Jag var ute en gång i min ungdom och skulle tjuvfiska kräftor i en å som rinner genom trakten. Inte en kräfta någonstans, förrän jag kommer till en bur där snöret är spänt som en fiolsträng. I den buren satt en stor ål, och den hade lyckats dra hela buren så långt ut som snöret tillät. Inte en enda kräfta fick jag under någon av mina fisketurer

Däremot fiskar jag krabba ibland, och då nappar det. De går att koka på samma sätt som kräftor med salt och dill, så smakar det exakt likadant också.