Nä minsann ska man inte ha den ena rosen efter den andra som man sedan inte kan låta bli.
Jag har värjt mig så länge från rospassion att när den väl släpptes fri blev den enorm. I mitt stilla sinne undrar jag hur här kommer att se ut så småningom... Än så länge har rådjuren ätit upp de flesta knoppar men när jag stoppar dem undrar jag om trädgården kommer att förvandlas från vildäng med blomrufs till ett rosarium.
Eller så tynar buskarna bort och jag övergår till träd och vildäng igen. Fast i de parker jag jobbar kommer det för evigt bli rosplanteringar, den saken är säker.