CITAT (Överbölingen @ 20-08-2011, 01:34)

Blodtransfusion och medicinering skall alltid göras. Tills individen är frisk. Det har inget med dödshjälp att göra. Vad föräldrar tycker och tror skall inte ha något med vården att göra.
Jag har för mig att barn som behöver blodtransfusion eller annan livsnödvändig vård kan omhändertas för tillfällig samhällsvård om föräldrarna sätter sig på tvären. Vuxna kan inte påtvingas vård som de inte vill ha. Medicinering som sker i hemmet är svårare.
Jag blir fortfarande illa berörd när jag tänker på fallet med den lille pojken. Det var mycket rabalder om det i media. Efter handpåläggning på en Maranata gudstjänst kastade föräldrarna pojken sprutor och mediciner. Egentligen borde även prästen ha åtalats för anstiftan till mord, men det var bara föräldrarna som behövde stå till svars som hävdade bestämt att det var Guds vilja att pojken dog. TV visade scener från en maranata gudstjänst. Det var hårresande masspsykos med handpåläggningar människor i hysterisk extas som talade i tungomål. Fattar fortfarande inte att pastorn gick fri. Religiös fanatism av värsta sorten.
Och visst finns fanatiska idioter bland veganer och djurrättsaktivister också. Men man kan vara vegan utan att vara djurrättsaktivist eller djurrättsaktivist utan att vara en fanatisk idiot.
Jag har själv haft en katt som mer eller mindre svalt ihjäl. Han var 17 år gammal när han började äta mindre och mindre. Jag smörade med alla delikatesser som han tyckte om. Röntgen, ultraljud, massor med blodprover men inget fel hittades. Han blev lite piggare efter några droppbehandlingar, men ingenting hjälpte, han blev bara sämre och sämre. Ville varken äta eller dricka. Till slut fick han somna in för gott i mitt knä hos veterinären. Usch, nu blev jag gråtmild av att skriva det här.