Min farfar blev 104 år och dog av sjukhussjuka när han skadade sitt ben. Rak som en fura och gick med långa promenader ändå tills han halkade i duschen. Han behövde varken glasögon, käpp eller annat hjälpmedel. Hans frukost skulle alltig vara risgrynsgröt med röd mjölk och en matsked ren smör och rejält med grädde till kaffet. Han hade hela sitt liv normala blodvärlden, även att barnbarnen trodde att han åt fel, men så fel ungarna hade det.
|