Det kan bli rätt så otrevligt efter en anhörigs död, har jag fått uppleva.
Varför måste det vara så? Man har ju vuxit ihop och gästat varandra i godan ro, men att "dra revolver" vid bouppteckning, det gör mig så besviken.
Efteråt är det inte så roligt att umgås längre, man tappar den delen pga futtigheter och pengar....
Här kan jag säga rent ut att släkten är värst. Jag skötte våra gamlingars välbefinnande, men det sågs inte med blida ögon av andra syskon, för att det kostade pengar att ha en förmyndare, men jag ville ha lugn och ro. Det var lugnt tills nästa dog och det fanns inte så mycket till att dela på längre.
Jag ansåg att det som fanns i penningar skulle gå till en förälders väl och ve, men ikke!!!!
Där satte jag ner min fot, ingen ska utnjyttja mig mera pga att de bar sig svinigt åt även i den enes begravning, brodern fick man sätta i finkan under gudstjänsten, han var så berusad att även prästen fick sig en "snyting" (i ord, han sprang undan). ..... tur att den tiden är förbi, även syskonen....