Det praktiska: Man vänjer sig. Det är varmare och skönare klimat på sensommaren, man kan ta längre tid på sig och halkriskerna är mindre. Träden är böjliga och man kan därför röra sig bättre utan att skada dem. Framför allt skadar man färre fruktanlag (sporrar, ringsporrar) än på vårvintern, då bara en stigning upp i trädet gör att flera av dem ryker eftersom de då är stela och spröda.
De flesta gör bättre bedömningar om proportioner vid sensommarbeskärning. Man får en bättre uppfattning om hur mycket bladmassa man skär bort. Man ser att frukten kan utvecklas bra också när det är lite tätare. Man ser var trädet behöver hjälp med lättning, där frukten tynger ned mycket och det därför bli rtätt. På vårvintern har många en "kallare" relation till sina träd, som om de vore endast grenar med viss riktning. Många inriktar sig på att skapa hålrum mellan grenarna, och det blir sämre bedömning.
Dessutom blir ju resultatet helt annorlunda när man skär på en tid då träden inte sporras att skjuta nytt. Vill man gallra ett träd är det sensommaren som gäller. När man skär på vårvintern blir inte resultatet gallring, om man inte skär pyttelite, t ex som en plastkasse med grenar efter beskärning av ett fullvuxet äppelträd.
När man än skär sitt äppelträd blir det färre frukter. Det är det som är en av beskärningens syften - att trädet vill satsa på många, mindre frukter och vi människor vill ha lite större och därmed färre. På våren tar vi bort både fruktanlag (blomknopp) och därmed frukt, beskärning på sensommaren endast frukterna.
Många höstmognande frukter kan dessutom användas också vid beskärning av träden nu. Några sorter kan eftermogna. Några kan användas i mos och matlagning. Och alla passar i komposten!
--------------------
|