Endast min far har en grav, som ingen sköter om länge. Mors vilja var nerskrivet av henne själv och det följde vi så gott det gick. Hon ligger i en minneslund vilket gör minst 2 av mina syskon helgalna. De ville inte det, men vi följde mors anvisningar både i begravning och om hon skulle bli senil, så att hon ville då inte belasta oss barn, utan vi skulle fixa en förmyndare åt henne. Alla var ju inte ense om det heller, men vaddå, hon ville ha det så.
Jag tycker att man ska följa de råd/önskan som ens far och mor har. Trots detta blev det ordentlig splitring mellan oss syskonen av det som fanns kvar efter det man hade fått betala för mor. Förfalskade intyg började florera, vilket polisanmältes, men jag höll mig undan det värsta med min kära syster för vi visste att vi gjorde rätt.
Numera är vi splittrade på grund av några penningar och smycken, men de sågade ner sina grenar och visade tydligt vad det betydde att vara syskon, i negativ bemärkelse.
För min egen skull kan man inte ha en så trasig och falsk relation längre så de får ha det bra på sitt håll. Det finns alldeles för stor risk att man gör varandra illa i stridens hetta och det vill jag inte bära med mig.
|