Det är förstås både gott ovh ont, men att ordna en förmyndare till sina gamlingar när de inte kan ta vara på sig själva skulle nog vara det mest skonsamma. Man kan inte belasta den av syskonen som bor närmast att ta hela lasset utan komma överens tillsammans om det och samt lyssna på sina föräldrar hur de vill ha om de nu vill prata om det. Det kan vara känsligt kanske och ta upp?!
Numera bor man ju inte precis bakom knuten eller nära sina föräldrar som det var när man var ung. Hur löser man det och hur har ni andra kunnat handskas med det? Jag har inte den erfarenheten.
|