Jo, inget ont sagt om det att man som barn/vuxen ser till sin mor eller far utan att blanda i förmynderi, så menar jag inte.
Vår mor ville sköta sina affärer själv som hon alltid hade gjort. Det enda som hon gav klara besked om var/hur hennes begravning skulle vara. Att hon önskade bli kremerad, blev inte accepterad av de flesta av oss, utom mig och min syster.
Ingen hann ju åka till fars grav och hålla den i ordning och de ville inte lägga pengar för att det skulle skötas av andra.
Mor ville inte ha det besväret.
Efter att vår mor blev intagen av normala sjukdommar och kunde inte sköta sina räkningar så blev det allmän tjohej om det tills en av syskonen tog mor till banken och till hennes bankfack. Dit hade hon lagt undan nästan 80 000 kr för att det skulle räcka till hennes begravning. Det visste vi om.
Den som "hjälpte" mor med räkningen, tog med sig av dessa pengar 60 000 kr!
Då var det dax att ordna en förmyndare, för hon hade mer pengar på annat, så det ville man inte att det stals.
Han har skrattat oss i rakt i ansiktet att nu tog han den delen av arvet som han ska ha.......
Det var så att man önskade att lillsyrran skulle vara där ----- hon är en duktig prickskytte.
Det är dock grymt att önska så men det sved ordentligt och mor fick en psykos när hon fick det klart för sig att hon blev lurad. Hon hamnade på psyket. Hon är fortfarande bakom låsta dörrar och den brodern har ett besöksförbud resten av mors liv.
Hur i helskota kan det gå så illa? ....