Jag minns att när jag var liten (7-8 år) var jag rätt sur på min mamma för att jag inte fick ta hål. Satt framför spegeln med en nål och var nära att göra hål själv men vågade inte. Som tur var!
När jag fyllde 9 år fick jag ett litet kort i födelsedagspresent där det stod att "kl 10 idag händer det något!" och när det närmade sig så åkte mamma och jag ned till frisören där vi båda tog hål i öronen!
Idag är jag glad över att ha fått vara med om detta. Att få bli nekad, att få se fram emot något och sedan själva händelsen. Jag var dessutom så pass gammal att jag själv kunde sköta om och torka rent och snurra på örhängena varje dag. Jag har aldrig haft problem till skillnad från flera vänner som fått hål när de var yngre med både sönderrivna örsnibbar och nickelallergier som följd.
Hade jag fått en dotter så hade jag aldrig ens funderat över att låta göra hål i öronen förrän hon skulle vara gammal nog att sköta det själv.
Sonen kommer jag inte låta få ta hål i öronen överhuvudtaget!

Men å andra sidan har man väl om några år inte så mycket att säga till om...
Redigerat av Peztis: 06-09-2011, 19:43