|
Jag föder upp rashundar och det engagerar mig mycket.
Anki sa så här: Hur många som producerar valpar av blandras undersöker hjärta, höfter, ögon, knäleder mm innan dom tar valpar.
Jag håller helt med där! Och sen kommer en viktig sak till: Hur många AVSTÅR från att ta valpar när man ser att saker finns som inte borde finnas? Det här tycker jag är den viktigaste frågan! Den gäller ALLA som vill föda upp djur, inte bara rashunduppfödare.
I min ras finns "lycksökare" som sett hur frisk och trevlig min ras är. De köper på sig några tikvalpar, köper kennelnamn, lägger upp en hemsida och så har de "startat kennel". Sen börjar de producera valpar! Tikarna är köpta för att "bli avelstikar" så de tar valpar oavsett deras lämplighet. Lite skavanker och misstanke om sjukdomsanlag stoppar inte "för rasen är ju ändå så frisk. Man får välja en bra pappa bara." Fast när fler och fler resonerar så här så är rasen snart inte frisk, det är just där vi är idag i min ras.
Jag tycker det är förfärligt, själv är jag - i min ögon - väldigt noga och seriös. Tänker på rasen och på de som ska leva med hundarna jag föder upp. Därför tar jag inte valpar på den som jag kanske hoppats på om det visar sig att nåt inte är perfekt. Stor besvikelse och förstårs enormt med tid och för att inte tala om pengar går förlorade, men det är allvarligt att föda upp hudar som ska säljas till andra och leva i deras familjer. Man FÅR INTE glömma allvaret och ansvaret!
En person jag pratade med i min ras ville ha valpar på sin tik trots att tikens syster dött i en sjukdom som ärvs från båda föräldrarna och finns spridd i rasen. Alltså hade den här tikens båda föräldrar ett sjukdomsanlag och då är ju risken överhängande att hon ärvt det från någon av dem. I enkel uppsättning blir inte hon sjuk, men hon bär sjukdomen. Ägaren sa "Jamen jag väljer en pappa som är frisk". Men det räcker ju inte! Om pappans uppfödare resonerat som hon, som avlat på misstänkt anlagsbärare så kan han också ha sjukdomsgenen. Iså fall få de sjuka valpar tillsammans. Jag frågade henne vad hon skulle säga till förtvivlade hundägare när de berättar att deras hund håller på att dö i denna sjukdom. Hur skulle det kännas? "Jaha, ja, det är inte så konstigt, sjukdomen finns i rasen. Jag vet att både mormor och morfar är anlagsbärare för mammans syster dog ju i det, men jag ville så gärna ha valpar". Eller? Tikägaren svarade "Jag ska stötta dem". Skit, hon har inte förlorat en hund, hon fattar ju inte hur ont det gör! Man undrar om hon skulle skriva ut det på sin hemsida när valparna ska säljas, "avlar på misstänkta anlagsbärare men stöttar dig om din hund dör i sjukdomen".
Självklart kan jag också få valpar med allvarliga sjukdomar, men jag kan i alla fall bedyra att jag gjort allt som står i min makt för att undvika detta. Det gör att jag sover gott om nätterna och inte bävar för att träffa på någon av mina valpköpare på en utställning eller så.
--------------------
Anna-Karin Lundberg
Min trädgård är mitt rike!
|
Forskare vill rädda sjuk hundras, Cavalier King Charles Spaniel
11-09-2011, 09:36
