Då kanske jag kan komma med ett lite glädjande besked.
Här har vi fler huggormar än någonsin. Vi ser dem överallt på vägen och dikeskanterna, levande alltså.
För någon månad sedan skulle vi gå förbi en som låg på vägkanten och solade.
Trots att vi gick på andra sidan så reste den på huvudet och väste åt oss. Snarstucken liten rackare.