Forskare vill rädda sjuk hundras, Cavalier King Charles Spaniel Alternativ

[Samsara]

Finska forskare vill rädda hundrasen då varannan hund bär på den smärtsamma sjukdomen syringomyeli, sjukdomen innebär att hjärnan inte har tillräcklig utrymme inne i skallen. Rasen har också sju andra ärftliga sjukdomar.

Förbjuda Cavalier King Charles Spaniel

Har aveln gått för långt?

[Huset Elliot]

Mysotis, visst debatteras schäfern men inte i den grad som jag kanske tycker att den förtjänar. Mycket har skrivits om dess rygglinje men den har så oändligt mycket mer problem än så. Och aldrig någonsin hörs det röster om att denna ras ska förbjudas, sina problem till trots!

Naturligtvis har du rätt, alla uppfödare vill inte använda friska hanar med lite meriter (det skriver jag heller inte). Men vi är en hel del uppfödare som faktiskt letar efter just sådana - hanar som inte är överanvända, som är friska och som kan tillföra något, inte minst en ökad genetisk mångfald. Vår egen hane är ett lysande exempel på detta, han har måttliga meriter (något CK på utställning och ett LP1) men blev efterfrågad i avel när han fått sitt 4-årsintyg på hjärtat. Idag har han fyra kullar, vi har låtit honom para de tikar som vi har ansett uppfyllt hälso- och sundhetskrav. Som hanhundsägare har jag också ett ansvar för rasens fortlevnad. Problemet är ju att hitta sådana här hanar, när de aldrig syns utåt. En koll på statistiken för just cavalieren kan man få via www.rasdata.nu och sedan välja cavalier. Dessa uppgifter kommer direkt från SKK:s statistik, dvs det är inga egna tolkningar eller tillägg. Här ser man hur få hundar som faktiskt är hälsokontrollerade (och jag vill påstå att de flesta som är kollade finns hos uppfödare). Då förstår alla kanske också att detta med att 100% av alla över 10 år har hjärtfel rimligtvis måste baseras på en hel del antaganden eftersom mörkertalet är väldigt stort.

Jag säger absolut inte att cavalieren inte har hälsoproblem, det finns en hel del inom rasen som inte är bra. Men jag tycker inte att den bild som målas upp i media och på internet är med sanningen överensstämmande heller, jag träffar på betydligt fler friska hundar än sjuka (faktiskt väldigt få sjuka). Nu pratar jag om svenska hundar, de utländska har jag ingen koll på.

Tillbaka till detta med klubbarnas agerande. När det gäller rasstandard finns det något som kallas "domarens fria skön", dvs domarens tolkning av rasstandarden. Det gör ju att, precis som Mysotis skriver, domare kan välja att prioritera extrema detaljer om de anser detta vara typiskt, något som också kan leda till en osund utveckling på sikt. Jag upplever ändå att man har observerat olika rasers problem och tvingat rasklubbarna att arbeta med detta i och med framtagandet av RAS (se SKK:s hemsida för mer info om detta). Många rasklubbar arbetar också med avelsarbete genom att lyfta fram frekvent använda hanar osv, för att uppmärksamma uppfödare på detta. Jag upplever också här att arbetet har gått framåt, det vi kallar matadoravel var nog vanligare för 20-talet år sedan än vad det är idag. Här måste uppfödare och hanhundsägare ta ett gemensamt ansvar. Men jag vill komma tillbaka till att också den enskilda hundägaren har ett ansvar - genom att välja en hund efter friska, kontrollerade föräldrar och genom att uppmärksamma rasens hälsoprogram. Det handlar inte bara om att få fler hanar att använda, det handlar också om att få en bättre bild av det faktiska hälsoläget.

När det gäller vita boxrar som är döva så har detta inget med uppfödarnas arbete att göra vad jag vet utan detta är ett anlag kopplat till färg. Raser med vitt har också problem med dövhet, detta gäller även exempelvis dalmatiner. Hos raser som boxer, bostonterrier m.fl. föds det ibland vita hundar utan att man som uppfödare har planerat detta. Det finns också letalanlag kopplat till färg, merle-färgen hos exempelvis collie eller harlekin-färgen hos grand danois har letalanlag och man kan alltså inte para två individer med denna färg. Lite kuriosa kanske.

Jag tror att de allra flesta uppfödare gör sitt bästa efter sin tro och förmåga. Min egen önskan är att SKK skulle återinföra sin uppfödarutbildning, inte som den fungerar idag utan mer som den var förr, där man genomgår utbildning och avlägger examen för att erhålla sitt kennelnamn. Då var detta med kennelnamn lika med att man hade examinerats i någon form, idag räcker det med att jag har fantasi nog att hitta på ett unikt namn och pytsa upp 1500 kr till SKK. Det finns utbildningar hos såväl rasklubbar som SKK men det är inget krav att gå dem. Genom att införa det skulle kennelnamnet bli en sorts kvalitetsstämpel och det tycker jag personligen skulle vara en tillgång.