|
Avel är en avvägning. Man måste alltid fråga sig "kommer denna kombination att utveckla rasen till det bättre" Och gör den inte det så bör man avstå. Men det är givetvis lättare sagt än gjort, många är (givetvis) hemmablinda på den egna tiken, alternativt att man har helt enkelt tillgång till det avelsmaterial man har (tiken) och vill av den anledningen inte avstå från att använda henne. Litet egoistikt och kortsiktigt (och ingenting som jag tycker är OK) men tyvärr mänskligt.
Det är inte nödvändigtvis bra för rasen om man enbart skule avla på ett enda kriterium, säg HD-resultat. Det beror också på litet på hur säker man är på att det resultat man testar är säkert (HD är det egentligen sådär med; man kan mycket väl röntga om en hund och få ett anant utlåtande), och det är mycket enklare att avla bort sjukdomar om det är en enkel nedärvningsgång. Vissa defekter kan man göra DNA test på och då kan man ju enklare plocka bort anlagsbärarna ur aveln.
Det hela är en balansgång, eftersom man kan begränsa avelsbasen för snävt; då får man problem med för hög inavel.
En annan svårighet att åstadkomma resultat i aveln, hälsomässigt, är att upföljningen är svår. Uppfödarna har inte möjlighet att tvinga sina valpköpare att röntga/ögonlysa/göra ultraljud eller vad som nu skule vara aktuellt för rasen. Även om man skriver in det i kontraktet är det tyvärr sedan inte avtalsmässigt bindande (det här har diskuterats vitt och brett på ett antal hundforum).
När man är valpköpare är det lätt att tycka och ha sikter på att uppfödaren skall ha koll på sina linjer, hälsomässigt. Men sedan borde det även vara valpköparnas för..ade skyldghet att testa sina hundar så att uppfödare kan använda den informationen för att förbättra sin avel.
Det är lätta att peka finger på uppfödarna och säga att "de måste göra något". Men då krävs det att vi som är valpköpare också drar vårt strå till stacken.
|
Forskare vill rädda sjuk hundras, Cavalier King Charles Spaniel
11-09-2011, 09:36
