Någon som är bra på..., vedspisar??? *host,host* Alternativ

[amaira]

Det vill sig inte...

Det är min gamla vedspis i "gamla köket", det "larvar sig" ibland.
Eller ... är det jag som inte kan?

Visst, det brukar kunna ryka in lite ibland, just när jag tänder. Särskilt när det inte varit eld i den på ett tag. Men jag brukar kunna balansera drag och sånt så det går bra.

Men rätt som det är så bara blåvägrar den!

Det är en Husqvarna nr 27. lite till åren och en smula nött.
Under ugnsluckan finns en sotlucka, där jag brukar elda en bit papper innan jag tänder eld i spisen, för att få upp draget. Det lärde mig min salig mor .

Sedan är det ett plåtrör som går upp i skorstenen från spisen, för ... ja, därför att.
Bakom spisen finns en mycket gammal bakugn, som inte har någon egen skorsten, utan röken därifrån ska gå ut under spisens över-kåpa, där det finns ett stort fyrkantigt hål rakt upp i skorstenen.
Nån som förstår? Kikar man in där ser man rakt upp i himlen.

Detta fyrkantshål är täckt med en lös plåtskiva med isolering. Gjort i alla hast av sotaren förra hösten. Då jag tillkallade honom för att ta bort ett kajbo ur skorstenen - trodde jag. Eftersom det rykte in likadant då som nu...

Oj, nu börjar det bli invecklat... och kanske finner jag svaret själv... när jag bara får ställa frågan ordentligt...

Det är nog den skivan som jag behöver få tät igen...

Just nu brinner det som allra finast i vedspisen. Och ryker in lika fint .
Jag tänkte inte ge mig, i det avseendet är jag nog som farbror Melker i Saltkråkan
Men, jag får nog ge mig i alla fall. Låta det slockna - innan grannarna blir rädda och ringer brandkåren - och ge mig på det där fyrkantshålet när allt svalnat igen.

Elda för kråkorna heter det. Här finns inga kråkor just nu, men skatorna sitter utanför fönstret och skrattar.

Jaja, alltid roar det nån .

(Jag gillar förresten min skatfamilj, de är jättevackra!)

/amaira *hosthost*

[Gossen Ruda]

Jag vill bara instämma i dom föregående skribenterna, ryker det in under eldningen så är draget stört på något sätt. Tjuvdrag är väl det vanligaste eller så är rökgången igensatt. Nu skall jag dra ett par egna eldningshistorier.

I sommarstugan har jag en gammal kamin, från början en kokskamin. Ankarsrum. Det blir egentligen för varmt i en sån när man eldar med ved så vissa skador har det blivit. Spjäll och andra järndetaljer är bortfrätta. Det eldfasta teglet har spruckit och ersatts. Den är inte tät så elden syns i springorna och lyser upp rummet när det är mörkt. Men det ryker inte in för draget är bra. Dock inte när jag öppnar luckan för att lägga in mer ved, då kan den ryka som 17 i alla hål och springor.

Det finns även en öppen spis men där eldar jag inte så mycket, bara när det är kallt för den magasinerar värmen bra. Är skorstenen kall är det viktigt att tända på lite papper uppe i skorstenen för att driva ut ev kall luft där för annars går all rök in i rummet. Och att öppna spjället vilket ibland har glömts.

Men något som dom flesta här på forumet inte kommit eller kommer att komma i kontakt med är arméns fältkaminer. Männen är ju i minoritet här. Det märkliga med dom är att elden brinner nedåt. I mitten på tältet står plåtskorstenen som även håller upp tältduken. Den består av ett antal delar som sätts ihop och med en justerbar ring överst för att sträcka tältduken lagom. Längst ner finns något som kallas för cyklon där askan skall hamna. Från cyklonen går ett böjt rör uppåt där kaminen passar.

Själva kaminen är en fyrkantig låda med eldrost upptill och så rökhålet i botten. Man börjar elda i det fria och när det brinner bra lägger man på locket och kutar in i tältet och hänger upp kaminen på det böjda röret. I dom flesta fall funkar det, elden vänder och sugs neråt. Veden läggs på uppifrån sen när det behövs. Så finns det en annan typ av kamin som ser ut som en tillplattad spann men principen är liknande, elden går neråt.

Nu kommer en del andra lumparminnen upp till ytan men det får räcka så här.