En stor förlust, och mitt hjärta blöder Alternativ

[Ewa L]

Efter många och långa turer, den ena värre än den andra, fick min mor somna in i förrgår kväll. Hon fick då äntligen frid — med mig och min syster vid sin sida.

Nu undrar jag bara: Hur skall jag få frid? Hur skall jag få bort den enorma smärta, tomhet och saknad jag känner??

Det har varit alldeles för många förluster för mig i år. (Först den lilla, men ändock sorgen, när min dotter och "våra" två hundar flyttade i våras. Sedan dog min älskade Mehlie 30/5. Mamma har blivit allt sjukare sedan midsommar och vi har kastats mellan hopp och förtvivlan.)

Så svårt också nu när min syster med sin familj bor i Stockholm. Det är förstås också där begravningen skall ske och det är där släkten börjar samlas. Jag hade däremot inget val, jag var tvungen att åka hem till mitt tomma och kalla hem 25 mil därifrån i går kväll.
Redan på bilresan hem kom jag på 2 saker som "det skall jag fråga mamma om". Sedan fick jag köra in till vägkanten och gråta igen.

Vi måste vara rädda om våra nära och kära, vi vet aldrig...

[Ewa L]

Ewa L: att vara med nära och kära, gärna flera samtidigt, har hjälpt två av mina vänner som mist sina mödrar. Det har blivit mycket gråt, men också endel befriande skratt.

Det är just det som är en extra stor del av min sorg och saknad! Jag lämnade alltså alla släktingar, ljuset och värmen igår och kände mig väldigt liten och ensam. Det spelar ingen roll att jag är "vuxen", mamma är alltid mamma.

Idag har jag dessutom setat vid telefonen hela dagen och sagt upp alla abonnemang och dylikt. Tog bara högen med post från mammas lägenhet och håller på och arbetar mig igenom. T.o.m. Telia har varit mänskliga.