En stor förlust, och mitt hjärta blöder Alternativ

[Ewa L]

Efter många och långa turer, den ena värre än den andra, fick min mor somna in i förrgår kväll. Hon fick då äntligen frid — med mig och min syster vid sin sida.

Nu undrar jag bara: Hur skall jag få frid? Hur skall jag få bort den enorma smärta, tomhet och saknad jag känner??

Det har varit alldeles för många förluster för mig i år. (Först den lilla, men ändock sorgen, när min dotter och "våra" två hundar flyttade i våras. Sedan dog min älskade Mehlie 30/5. Mamma har blivit allt sjukare sedan midsommar och vi har kastats mellan hopp och förtvivlan.)

Så svårt också nu när min syster med sin familj bor i Stockholm. Det är förstås också där begravningen skall ske och det är där släkten börjar samlas. Jag hade däremot inget val, jag var tvungen att åka hem till mitt tomma och kalla hem 25 mil därifrån i går kväll.
Redan på bilresan hem kom jag på 2 saker som "det skall jag fråga mamma om". Sedan fick jag köra in till vägkanten och gråta igen.

Vi måste vara rädda om våra nära och kära, vi vet aldrig...

[lavendel]

Har också blivit föräldralös alldeles nyligen när min mamma dog...hon var gammal och det var väntat....jag trodde jag var beredd på det..och jag hanterade det så länge det fanns praktiska saker att göra..som begravningen och allt som måste gås igenom och avslutas!
Sen började jag jobba...med människor som kräver mycket känslomässig närvaro...det gick bara inte....jag sjukskrev mej en tid bara för att få gråta och sörja...och det tog udden av den här riktigt hjärtskärande sorgen!

Jag vet att saknaden aldrig kommer att gå över...sorgen kommer att överfalla mej ibland...precis som sorgen efter pappa gör...och det får den göra...livet blir inte sämre för det...det blir större...mer nyansrikt..det vackra och det goda och det glädjefyllda blir så mycket starkare mot bakgrunden av sorgen!
Lavendel