En stor förlust, och mitt hjärta blöder Alternativ

[Ewa L]

Efter många och långa turer, den ena värre än den andra, fick min mor somna in i förrgår kväll. Hon fick då äntligen frid — med mig och min syster vid sin sida.

Nu undrar jag bara: Hur skall jag få frid? Hur skall jag få bort den enorma smärta, tomhet och saknad jag känner??

Det har varit alldeles för många förluster för mig i år. (Först den lilla, men ändock sorgen, när min dotter och "våra" två hundar flyttade i våras. Sedan dog min älskade Mehlie 30/5. Mamma har blivit allt sjukare sedan midsommar och vi har kastats mellan hopp och förtvivlan.)

Så svårt också nu när min syster med sin familj bor i Stockholm. Det är förstås också där begravningen skall ske och det är där släkten börjar samlas. Jag hade däremot inget val, jag var tvungen att åka hem till mitt tomma och kalla hem 25 mil därifrån i går kväll.
Redan på bilresan hem kom jag på 2 saker som "det skall jag fråga mamma om". Sedan fick jag köra in till vägkanten och gråta igen.

Vi måste vara rädda om våra nära och kära, vi vet aldrig...

[ah56]

Astrid Lindgren gav ord till känslan när nån nära går bort genom Mattis ord om Skalle-Per (Ronja Rövardotter)...
-"Han fattas mig...."

När min pappa dog den 17 oktober 2000 sa mina barn (som är uppväxta med Astrid Lindgren). Var inte lessen mamma, morfar är i Nangiala. Gråter nu strida strömmar nu när jag tänker på det, fast jag inte gråtit över min pappa på säkert tre år. Det gör ont men det blir succesivt lite bättre med tiden.

Tänker på dig.
Kramar