|
Om man sparar en individ (hanne) i avsevärd längre tid än andra hannar så kommer den hannen sannolikt att ge fler avkommor.
Dessa avkommor kommer sedan slumpmässigt att para sig och eftersom flera "tillgängliga" individer är avkommor tilll samma hanne så kommer inavelsgraden att öka framöver.
Om den individen som gett många avkommor levt länge pga friskhet, egenskaper osv så är detta naturligt utval och är bra för populationen. Han har bra gener att föra vidare.
Sparar men den individen av andra skäl (rolig färg) så är det rimligt att anta att han - som bäst - är som "genomsnittsälgen" egenskapsmässigt. Dvs han förbättrar inte genetiskt stammen lika väl som den älgen har gjort som har levt längst pga att han har haft så lämpliga"älgegenskaper".
Notera även att "udda" färger i andra, mera av människan syrda avelssammanhang, ofta innebär risk för genetiska hälsoproblem, t.ex. på vissa hundraser. Vill dock inte spekulera i ifall det bygger på att man har "dubbel" uppsättning av vissa genkombinationer ( i de fall båda föräldrarna måste nedärva anlaget för färgen, och då är det möjligt att även generna som sitter närmast har likannade anlag; om dessa är av sådan typ att de ger hälsoegensaper så kommer den typen av avel att ge problem), eller om det helt enkelt att man har avlat på en liten avelsbas med få individer och då även råkat avla på sjukdomsanlag.
-> Synd att skjuta den vita med tanke på att det var en "sevärdhet", men genetiskt troligen bäst för stammen. Ur individsynpunkt var det nog persoligen lika tråkigt för den vita älgen att bli skjuten som det är för dess brunpälsade kollegor. Men så är det ju med all jakt.
|
Vackra vita sagodjur
20-09-2011, 16:58
