Go´morron mina vänner! Alternativ

[amaira]

Gomorron mina vänner, en ny dag lyser med sin frånvaro - jösses amalia så svart det är ute - och amaira är pigg och vaken och full av nya upptåg (jösses amalia en gång till, ska hon aldrig bli vuxen den där amaira )

En ny dag randas, och jag är bara så lycklig så det svämmar över... så jag spiller lite på er också .

Varför? Inget särskilt, jag lever och har en helt ny dag framför mig, alldeles blank och full av löften. *spinn och kurr*

En härligt rykande stor kopp varm mjölk med några droppar svart kaffe håller mig sällskap. Annars är det tyst och lugnt, till och med kattugglan har tystnat... det går onekligen mot dag...

Önskar er alla en underbar höstdag!

Stor översvallande KRAM

/amaira

[Ingo]

God middag!

Själv har jag faktiskt stigit upp tre gånger idag.

Första gången var 00:59. Jag satt i fåtöljen och deckaren jag läste hade ramlat ner på golvet, jag måste ha somnat strax efter elva. Och tvillingarna hade inte fått sina midnattsflaskor! Så jag gick ut i köket och gjorde två flarror välling, väckte hustrun som sov i soffan och gick in i sovrummet. Hustrun somnade om i sängen med lillflickans nappflaska (som barnet fortfarande drack ur) i handen, jag satte mig och läste ett tag till men gick då och då in och kollade att lillkillen inte tappade sin uppallade flaska.
Gick och lade mig i sängen vid tvåtiden.

Andra gången väcktes jag av att tvååringen skrek "Pappa!!!", jag tror att det var omkring 5.30 fast jag är inte säker, var nog inte riktigt vaken när jag tittade på klockan. Jag gick nerför trappan till rummet som han och sexåringen delar, kramade honom lite och lade mig sedan och somnade i hans säng (med kroppen böjd nittio grader och benen på sexåringens kontorsstol - den är inte så lång, den där sängen).

Tredje uppstigningen, 6.30, påkallades av väckningssignalen från min mobiltelefon, som jag för en gångs skull hade haft sinnesnärvaro nog att ta med mig när jag gick ner till barnens rum. Ljuden från övervåningen visade att hustrun och tvillingarna redan var vakna.
Och vad jag och hustrun gjorde under de följande 90 minuterna, innan jag måste köra sexåringen till skolan och mig själv vidare till jobbet, det orkar jag inte räkna upp - ni får tänka er själva med två sexmånaders bebisar, en tvåårig pojke och en sexårig flicka att göra klara för dagen, två kaniner ute i sin bur i trädgården och så förstås ens egna personliga morgonrutiner.

Så då vet ni att:
a) det lär dröja några år innan ni hittar mig inne på Odla.nu på morgonen
b) det betyder inte att jag sover.