Jag bodde i lägenhet i bostadsrättsförening. Hade bottenlägenhet med uteplats i markplan. Stod ut att bo så eftersom det fanns rätt mycket plats mellan husen, gräs och träd, så man slapp se rakt in till grannarna i huset brevid mitt.
Så var det nån som ville såga ned träden, påstod att de var pollenallergiker. Jag var med i styrelsen, hävdade att pollenallergiker inte blev hjälpta av att ta bort en björk när hela bostadsområdet ligger "mitt i skogen". Och tallen, den är vad jag lärt mig, man inte allergisk emot. Massa tjafs, i en förening är det ju inte en person som bestämmer. Jag kämpade, men det blev så att björken togs ned, tallen lämnades. Det visade sig, att grannen högst upp som "var allergisk" hade dålig mottagning på sin parlabol på balkongen... Men nu började folk vakna - grannar fick ju SOL på sina balkonger! Det tog inte lång stund innan fem stora fina silveroxlar var nedsågade. De hade stått där sen husen byggdes, var fint skötta och riktigt vacka träd. De var placerade efter arkitektens planering, men folk ville plötsligt bara ha bort dem. Mest pådrivande var en annan styrelsemedlem, bodde på bottenplan och var sjukpensionär. Hon ville ha eftermiddagssol på sin uteplats eftersom hon var hemma hela dagarna.
Kvar stod en hög tall som vuxit som om den hade trädgrannar. Nu stod den som en palm ensam kvar och vajade i vinden. Och i alla fönster såg man vad alla grannar höll på med, inget skylde längre mot insyn.
Jag sålde lägenheten, köpte ett hus med egen trädgård i skogen. Nu har jag 20 ekar på tomten, de är mina och ingen kommer här och sågar!
Med björken, hör vad övriga grannar i föreningen har för åsikt. Kanske är det en pådrivande person, flera andra som inte vet om planen eller inte sagt nåt emot den pådrivande. Det finns alltid "gaphalsar" i föreningar, såna som är vana att få sin vilja igenom med hjälp av att höja rösten. Även om ingen säger emot så kan de tycka emot, så gå runt och fråga innan det sågas!
--------------------
Anna-Karin Lundberg Min trädgård är mitt rike!
|