Hehe.. felinställt munstycke...

På mitt gamla jobb var det lite problem med att få besökarna att lämna toan i samma skick som dom fann den... En av mina kollegor satte då upp ett papper med föjande vers..
Vem är du din attan som pinkar breve'?
Är ögat ditt blint eller snoppen din sne'?
Ställ dej på knä och lägg den på kant...
Då strilar strålen i vattnet galant!Den blev nerriven ganska omgående, någon klarade inte av kritiken. Det var inte så konstigt, det var rätt sköra människor som kom dit, men jag gillade versen rätt skarpt...

Bussproblemet - känner inte igen mej i det där att kvinnor ska ta fram kortet framme hos chauffören... fast... det kan kanske bero på att jag också är gammal busschaufför.

Det som irriterar mej mest är när folk ska betala kontant. Att fippla efter ett kort går ofta fortare än att stå och diskutera med föraren om priser och om man kan betala ända till Ulricehamn fast man ska byta buss i Borås och liknande spörsmål. Det finns en speciell inrättning för det - Tidpunkten!!!
Män och kvinnor är lika goda kålsupare på den förbindelsen jag brukar ta...
Sen det där med att stanna och prata vid rulltrappans fot, det kan jag nog tänka mej en rimlig förklarning på. Att stanna till när man möts är att visa den andra människan att man har uppmärksammat henne/honom - en enkel artighetsgest. Att det blir vid rulltrappan beror på att det är där man ofta möts om man är på ett stort varuhus, det är lite av en uppsamlingsplats...
Hmmm... det där med att stanna för att prata. Min egen erfarenhet är att det ofta sker när man ska skiljas åt, jag ska till bussen och min vän ska vidare till en affär. Vi vill inte sluta prata för det var längesedan vi sågs och vi vet båda två att vi MÅSTE vidare - samtalet blir intensivare och vi stannar till slut. Så i min värld är det intensiva samtalet och nedsaktandet båda två följden av något - det ena är inte det andras orsak...

Slutfunderat för en stund...