|
Jag har berättat i en annan tråd att min älskade Mollis gick bort hastigt i tisdags. Hon lämnar efter sig oss ledsna tvåbeningar men även två av hennes ungar som nu är tio år, tjej o kille (tack gode gud att jag har dem). Killen har alltid varit en "Mollisgris" och han verkar vara lost nu när hon inte finns längre, han går runt och letar efter henne, sitter på hennes utkiksplats och väntar på att hon ska komma, sitter vid kattluckan och väntar osv. Jag vet att man inte ska överföra mänskliga känslor på katter men det känns verkligen som om han saknar henne, det första han brukade göra på morgonen när hon vaknade var att springa fram och pussa lite på henne och prata lite, nu sitter han framför kattluckan och spanar på morgonen. Det känns så ledsamt. Visst kan väl katter sörja?
|