Vi hade liknande tankar om eget hus. Barnen började bli flygfärdiga så vi hade nog tänkt fortsätta bo i lägenhet, tittade mest på sommarhus. Så en dag - efter en del tjat av dottern, så följde vi med på en visning av det här radhuset, i "fel ända av stan". Det såg inte mycket ut vid första anblicken men när vi öppnade dörren och klev in i huset, då uppenbarade sig en känsla av "Hemma" inom mig. Jag tittade på maken och han bara log och nickade i samförstånd.
Det är nu drygt fem år sedan, barnen har flyttat ut - alla tre och vi har inte ångrat oss en enda sekund! Vi stormtrivs i vårt hus!
Lycka till!