Sörjer katter? Alternativ

[Mollis]

Jag har berättat i en annan tråd att min älskade Mollis gick bort hastigt i tisdags. Hon lämnar efter sig oss ledsna tvåbeningar men även två av hennes ungar som nu är tio år, tjej o kille (tack gode gud att jag har dem). Killen har alltid varit en "Mollisgris" och han verkar vara lost nu när hon inte finns längre, han går runt och letar efter henne, sitter på hennes utkiksplats och väntar på att hon ska komma, sitter vid kattluckan och väntar osv. Jag vet att man inte ska överföra mänskliga känslor på katter men det känns verkligen som om han saknar henne, det första han brukade göra på morgonen när hon vaknade var att springa fram och pussa lite på henne och prata lite, nu sitter han framför kattluckan och spanar på morgonen. Det känns så ledsamt. Visst kan väl katter sörja?

[Ramoth]

Kalla det sorg, kalla det saknad, men symptomen är i vart fall mycket lik det som drabbar människor med sorg. Så jag kallar det sorg eftersom det är vad jag ser.

För många år sedan fick en av våra honkatter en riktig katastrofkull. Två ungar fick avlivas vid födelsen men en hona och en hane blev kvar.
Hankatten var svag och fick stödmatas och pysslas om.
"Stora syster var alltid med i knät när lillebror matades, vägdes och pysslades om. Syrran tog för sig av uppmärksamheten hon också och var mycket social.
Lillebror dog dock vid ca 5 veckors ålder.
Mammakatten släppte honom inte ifrån sig förrän dagen efter och inte ens då särskillt frivilligt. Normalt är annars att döda/svaga ungar stöts bort/överges. Men inte den här gången. Hon till och med gömde honom för mej. Något som denna katta aldrig gjort varesig förr eller senare med sina små.
Syster Lovis kröp upp i mitt knä, tittade efter lillebror, kröp ner och har än i denna dag inte kommit tillbaka upp i mitt knä igen. Hon är snart 12 år. (Dock har hon spunnit åt oss några gånger under de senaste veckorna och maken o jag jublar! Lovis är en otrolig personlighet som jag skulle kunna fylla ett långt inlägg med att bara skriva om henne)

Det här var ett av de mest utpräglade exemplet på sorg som vi haft i djurflocken och jag skulle kunna göra listan längre utan vidare.
Nog är det sorg i mina ögon.

Hur vi människor sedan bemöter de sörjande djuren är en annan sak.
Dock tror jag inte att djuren mår bra, i längden, av att vi pjoskar dem allt för mycket. Tror att det kan stärka dem i deras övertygelse om att världen är åt skogen.