Så här skriver Birgitta i Hensmåla i ett inlägg i Allt om trädgård:
07-05 13:09:15 av Birgitta i Hensmåla zon 2 - 3
Mer om koppar Det har blivit en tråkig och mycket osaklig debatt om kopparns skadeverkningar. Den ska inte föras med tillmälen och liknande, och den ska inte heller föras med känslomässigt grundade argument som inte har vetenskaplig grund. Därför gör jag en ny tråd, så ingen känner sig påhoppad vae sig åt det ena elelr andra hållet. Vill först hänvisa till denna sida: |http://www-markinfo.slu.se/sve/kem/totkem/cu.html| Sen påpeka några felaktigheter och orimligheter som sagts i inläggen. Det är helt galet språkbruk att använda benämningen tungmetall i detta sammanhang. Ja, koppar är en tungmetall i egentlig bebmmärkelse tillsammans med ett 60-tal andra metaller. Många är giftiga men det har inget samband med att de är tungmetaller. När man nämner tungmetaller i miljösammanhang så är det uteslutande kvicksilver, bly och kadmuium som avses - miljögifter som anrikas i näringskedjor och detta gäller inte koppar. Ja, som framgår av länken ovan, så är koppar giftigt i stora mängder! Men samtidigt ett ämne som finns i naturen och som måste finnas där! Vi måste titta på användning och förekomst överhuvudtaget. Som framgår av sidan ovan så är koppar ett mycket viktigt grundämne i levande organismer. I större mängd är det samtidigt skadligt, som så ofta med de ämnen vår kropp behöver. Jag menar allvar när jag påstår att det troligen frigörs mer koppar från tusentals döda mördarsniglar än av en koppartråd. Elledningar är oftast av koppar, men dom är ju oftast isolerade. Vattenledningsrör. Hur många hus idag har inte just koppar i de rören? Bra just därför att det inte korroderar! Koppar finns på många håll i marken. Koppar som mineral bryts. De mängder koppar det handlar om här är avsevärt mycket större än de som det talats om i den här debatten. Hur var det förr när det mesta i matlagningsväg skedde i kopparkärl. Förtenta ibland aeftersom tenn fungerar ungerfär som ett slags galvanisering på koppar... men tennjoner är inte heller nyttiga. Annars hade man blankskurad koppar, eftersom det då inte fanns några joner som kunde lösas ut vid till exempel långkok av olika slag! Oxid eller ärg som över lång tid kan uppstå (jodå, koppar kan bilda joner men det tar tid!); gjorde kokkärlet farligt och då måste det putsas... hur mycket koppar släpptes inte ut i naturen på den tiden? För att inte tala om alla växtfärgare under tidernas lopp som använd kopparsulfat vid färgningen och bara slagit ut den i vattendragen! Koppar är en ädel metall, står alltså till höger om väte i spänningsserien. Det innebär att det bara är starka syror som kan lösa upp koppar. Aldrig så försurat vatten kommer inte upp i den vätejonhalt som behövs. Det jag skrivit nu är fakta. Det är så debatten ska föras, inte genom att man hoppar på varandra, eller huygger till med sådant man tror eller antar utan att ha kollat ordentligt. Birgitta Kemi- och biologilärare av det snart utdöda släkte som en gång kallades för adjunkter.
|