Jag ska bygga en förhöjd odlingsbädd och tänkte bygga i trä. Min idé är att ta tryckimpregnerat trä för det klarar fukten. Det ska stå på markduk så det är inte i direktkontakt med jorden. Sen tänkte jag sätta plast på insidan av trälådan så inte jorden ligger i kontakt där, men öppet i botten för dränering. Men jag tänkte om impregneringen i träet som inte är jättenyttig kan krypa in i jorden och grönsakerna ändå? Eller låter detta som en bra idé?

Eftersom du har plast på insidan ser jag det inte som något problem, jag har gjort likadant på både odlingslådor och -ramar i trädgården och växthuset.

Dagens tryckimpregnerade trä är inte alls så farligt som det var förr i tiden, det är baserat på koppar nu.

Jag har kommit att resonera tvärtom. Allt man har i trädgården sprids överallt - så småningom. Antalet gifter i vår vardag har ökat med flera hundra ämnen på bara ett par decennier. Det man har nära och i sitt eget hem och sin egen täppa står för stor del av det man får i sig.

Tryckimpregnerat hör inte hemma i min trädgårdsodling. Istället använder jag vanligt virke som får förmultna och bli en del av jordbäddarna så småningom. Ibland använder jag stamdelar, kubbar, som jag ställer upp, och som sakta förmultnar och får ingå i bäddarna så småningom. Det tar ca 10 år eller mer, och då har jag nytt material och ofta nya idéer för hur bäddarna ska utföras.

Tänkvärt

Idag har väl arsenik förbjudits som impregneringsmedel men koppar, som är en tungmetall är väl inte så mycket bättre. Vi kan inte undgå tungmetaller eftersom vi har en ständig luftspridning från industriutsläpp även om krav på rening har minskat utsläppen men alla tidigare synder finns ju kvar i humuslagret.

Tungmetaller försvinner aldrig utan ackumuleras i näringskedjan och som alltid är det människan och de stora rovdjuren och rovfåglarna som ligger sist i näringkedjan som drabbas.

Använd lärk.Är nog det bästa.

Fast lärk växer inte på trän, åtminstone inte på brädgårn. Inte ens det ena av mina lärkträd växer längre. Personligen använder jag utan trekan både tryckimpregnerat virke och kreosotslipers i trädgården. Men det är jag det.

Halaj!

Jag själv undviker gifter (dock utan att vara Taliban), inte för att jag tror att jag eller jorden blir förgiftad, utan av princip.
Men det är hopplöst att hitta något annat än gran eller furu på brädgårdarna.
Det enda som finns (och det verkar finnas överallt) är ett trädslag som heter Cumaru. Det finns i storlekar att bygga t.ex. altaner av.
Dock vet jag varken hur bra det är eller hur dyrt det är.
Någon annan kanske vet?

//T

Nja... jag blir instinktivt lite illa till mods när jag hittar att cumaru är ett brasilianskt trädslag. Är det liksom värt transporten hit? Vem kan garantera att träet odlats på ett bra sätt i Brasilien...?

Nej. Jag hade definitivt gjort som Cilla. Det känns moraliskt bäst. Absolut inget tryckimpregnerat, ett gift är alltid ett gift och på ett eller annat sätt så KOMMER det gå ut i naturen förr eller senare.

De pallkragar jag köpt är av tryckimpregnerat trä och för ganska många år sedan satte vi upp stopp mellan rabatter och gräsmatta - tryckimpregnerat. Inbillar mig att den tunga trafiken som kör förbi och även de små bilarna spyr ut väldigt mycket mer onytigheter än vad dessa få brädor gör

skall jag bygga upp någon slänt, avsats eller dyl. så är det sten eller virke som finns tillgängligt på tomten eller rent trä från brädgården som gäller. Är så billigt i inköp att det gärna får återgå till moder jord efter några år. Sedan finns det väl bättre mer naturliga medel att skydda trä med, som dessutom är trevligare att se på.

Just i odlingbäddar skulle jag själv inte använda tryckat. Då kör jag hellre vanligt trä å byter lite oftare.

Nu börjar fundera lite mer på hur jag egentligen har gjort...

Jag har INTE använt tryckimpregnerat utan vanliga furubrädor som jag sedan har grundoljat och därefter laserat. Insidan har både i växthuset och odlingsbädden fodrats med presenning.

Så jag backar lite och tar tillbaka...

Och jag tänbker faktiskt även som så att även om jag hela tiden utsätts för avgaser både i från bilar och flygplan (bor väldigt nära Arlanda) så kan det ju vara den där sista droppen... Varför utsätta sig för mer gifter mm än nödvändigt?

Tipset från mig är att köra på rena material och sedan behandla så vettigt som möjligt.
Eg är ju sten superbra att kanta med då det inte avger något dumt och dessutom lagrar värme för kyliga bäter. Men ett helt land blir lite hopplöst, kanske.

Kör på vanligfa furuplankor som du behandlar på något sätt! Det lär i alla fall hålla i tre-fyra år utan problem!

Bra tänkt eller - "det finns alltid något som är värre så varför spelar mina små brädor nån större roll"...

Halaj!

Tung fråga, det här med moral.

Odlats på ett bra sätt, vad innebär det?
Och är det odlat öht.?
Inte odlat => exploatering av naturtillgångar. Fyy, fyy! Obra.
Odlat. => regnskog har bränts ner för att bereda plats för Cumaruodling. Fyy, fyy! Obra.

Är det bättre att vi exploaterar vår egen mark (genom att använda inhemskt virke) än att brasilianarna gör det på sin?
Ja, kanske det. Då kackar vi ju åtminstone på egen mark, och har ingen annan än oss själva att skylla. För det är väl ingen hemlighet precis att mer eller mindre hela Sveriges skog är en gigantisk monokultur: Gran, gran, gran.

Man kan också fråga sig vilket som ger mest miljöpåverkan i det långa loppet.
Furu/gran som ruttnar bort och måste ersättas var 5-10:e år?
Eller Cumaru som kanske håller en livstid?

Vet inte. kanske hade det varit det lättaste, att göra som Gossen Ruda, att helt enkelt ta bort frågan ur algoritmen… men nej.

//T

P.S: ursäkta min avvinkling, Härja. Det var inte alls min mening att förvandla din enkla förfrågan till en tråd om hur vi skall rädda världen. DS

P.P.S. Rebecca! Jag hoppas att du inte tar detta inlägg som ett påhopp! Vi står på samma sida!
Jag försöker bara belysa hur knepigt detta är, med att ha så liten ”footprint” som möjligt. DDS

Snarare tvärtom - jag blev glad av ditt inlägg! Det är precis det här jag menar - men jag orkade inte skriva ut alla funderingar. Precis som du gör kan man fundera i rätt långa kedjor om vilket alternativ är bäst. Och det orkar jag nog inte göra just nu, men det är kul att se att funderingarna finns hos fler än mig

(Som en liten parantes har jag ett rätt bra exempel: jag skulle köpa sirap och tittade då efter ekologiskt alternativ. Det fanns icke-ekologisk gjord på betor från Sverige, sen fanns det den ekologiska från sockerrör som odlats nånstans i Sydamerika (minns inte exakt var). Vilken är då ur miljösynpunkt egentligen bäst att köpa? Hur mycket miljöpåverkan blir det av transport till Sverige på den ekologiska sirapen och hur mycket bekämpningsmedel har odlingen av den icke-ekologiska sirapen krävt? Bara för att något är ekologiskt är det inte automatiskt bäst - man får som sagt fundera i många led....)

Om man svedjer virket så håller det väl längre också. Lasyr o träolja är väl produkter som slår impregnerat virke med hästlängder när det gäller miljön.

Svett virke lär hålla längre. Lasyr och träoljor håller också sämre, det är bara att välja. Beträffande frågan ur ett totalperspektiv kommer man snabbt in på omätbara parametrar så därför skippar jag det. Finns annat att tänka sig trött på.

Tillägg: Att användandet av tryckimpregnerade bräder på något sätt skulle kunna påverka den enskilda trädgårdsägaren, med eller utan inblandning av andra ämnen, är helt otroligt.

Jag vill inte använda mej av tryckimpregnerat virke bland det som jag skall äta. Ett tips är att lyfta upp ramarna efter odlingsommaren och låta dom stå stapplade på varandra, då håller dom mycket längre än att dom ligger med fuktig jord runt sig.

Saxat från Bygg Max sida:

TRYCKIMPREGNERAT VIRKEGran eller Fur?
Allt NTR-klassat virke består av Furu (tall), och BYGGmax säljer bara NTR-klassat virke.

Cellstrukturen på gran är nämligen sådan att det inte går att trycka in impregneringsvätska i detta träslag. Granbrädan får en tryckimpregnerad ”look” på ytan, men ett i det närmaste uteblivet rötskydd.

Impregnerat virke (Fur) används där man vill ha skydd mot Rötsvampar och insekter (t ex husbock).

Virkesåtgång
10 löpmeter/m2

Genomtryckt virke?
En stock består av en Kärna, och runt den finns något som man kallar för Splint.
Kärnan är så hård att det inte går att trycka in impregneringsvätska där, med det gör ingenting för kärnan innehåller s.k. pinosylvinfenoler, som ger träet i kärnan har en naturlig impregnering (kärnvirke).
Den omgärdande splinten är däremot rötbenägen, men köper man NTR-klassat virke kan man alltid vara säker på att splinten är genomtryckt och har ett fullgott rötskydd.

Giftigt?
Även om impregnerat ibland kan vara fuktigt, så är alla metaller och kemikalier fixerade i träet innan de lämnar Tryckverket. Hudkontakt eller boskap som slickar på trävarorna förorsakar normalt inga problem.

Kontroll av träskyddsmedel
De instanser som löpande genomför kontroller på NTR-klassade anläggningar är:
Nordiska Träskyddsrådet, NTR
Godkänner med avseende på effektiviteten.
Kemikalieinspektionen, KEMI
Registrerar och godkänner med avseende på miljö i förhållande till effektiviteten
Sveriges Provnings- och forskningsinstitut, SP
Kontrollerar effektiviteten på impregnering och impregnerat trä.

NTR AB (Gul markering)FÖR VIRKE OVAN MARK
Detta virke bör inte användas i markkontakt eller vatten.

Behandling
NTR AB -klassat virke får inte innehålla Crom (Cr), arsenik eller andra tungmetaller.
Man använder koppar som huvudsakligt verksam ingrediens i impregneringsvätskan.
Produktinformation finns vid varje försäljningsplats. Dessutom kan BYGGmax på uppmaning tillhandahålla produktdatablad.

Användningsområde för NTR AB-klassat virke
Virket skall användas i kontakt ovan mark och/eller vatten där skydd mot röta och insekter erfordras.
Virket ska inte användas i mark- och vattenkontakt p g a begränsad beständighet

Infästningar
Opartiska tester visar att de salter som finns i det tryckimpregnerade virket angriper den traditionella trallskruven betydligt kraftigare än vad som tidigare varit känt. Rostangreppet sker där skruvskallen möter skruvkroppen. Anledningen till att angreppet sker just där är att miljön med syre, salt, och fukt strålar samman vid denna punkt.
Det finns risk för att vanlig trallskruv rostar sönder på mycket kort tid.

Tryckimpregnerat trall skall fästas med rostfri skruv eller likvärdig infästning som klassats enligt korrosivitetsklass 4.

NTR står för trygghet!
När du väljer NTR-klassat virke har du alltid 20års rötskyddsgaranti!
Garantin är maximerad till 100.000 SEK för varje enskild kund och garantitillfälle och förutsätter att man behåller kvittot och garantisedeln.
Garantin gäller hela Sverige, och ger omleverans av angripet virke.
Garantin omfattar träskyddsklasserna NTR A och NTR AB.
NTR A = Virke för användning i mark och i kontakt med sötvatten.
NTR AB = Virke för användning ovan mark.

Återvinning
Det är enligt lag förbjudet att som privatperson elda upp spillbitar och uttjänt tryck-impregnerat virke. Virket innehåller koppar och ska lämnas in till kommunens miljöstation. De bränner upp virket i förbränningsanläggningar, där man har möjlighet att återvinna kopparn ur askan.

Vet inte Bygg Max att koppar är en tungmetall

Nu tror inte jag att några få inpregnerade brädor är bland det värsta vi utsätter vår natur för, alla kemikalier som används i trädgårdarna skadar säkert betydligt mer.

Dethär är alltid en intressant formulering, den återfinns genomgående där man vill ge sken av att något är ofarligt och testat men det handlar om miljö kontra ekonomi där miljön( vi) är förloraren.

"Kemikalieinspektionen registrerar och godkänner med avseende på miljö i förhållande till effektiviteten"

Det står iof. sig i texten att virket inte skall användas i kontakt med marken eller i vatten.

Såhär står det;

Behandling
NTR AB -klassat virke får inte innehålla Crom (Cr), arsenik eller andra tungmetaller.
Man använder koppar som huvudsakligt verksam ingrediens i impregneringsvätskan.

Jag kan iaf inte tolka det på annat sätt än att koppar inte är en tungmetall.

Hej!
Koppar är ett livsviktigt ämne för levande varelser. I våra svenska jordar är ofta kopparhalten för låg så man gödslar med koppar för att få vetttiga skördar. Man får inga förgiftningssymptom av koppar. Det räknas som ofarligt. Är man rädd för koppar så är vattenledningar ett problem. Det är därför man inte ska använda varmvatten ur ledningarna när man gör välling till småbarn. Det kan förorsaka diarréer.
Köper man sylt från någon medlem i syltakademin så är den kokt i koppargrytor. Sylten är förmodligen olämplig till spädbarn.
Fiskar kan vara känsliga för koppar. Mina tester med sebrafisk i vårt kranvatten förorsakade ryggradskrökningar på ca 90% av ynglen men då har vårt vatten en hög kopparhalt på grund av rören.
MVH
Jan Lindgren

Så här skriver Birgitta i Hensmåla i ett inlägg i Allt om trädgård:

07-05 13:09:15 av Birgitta i Hensmåla zon 2 - 3

Mer om koppar
Det har blivit en tråkig och mycket osaklig debatt om kopparns skadeverkningar. Den ska inte föras med tillmälen och liknande, och den ska inte heller föras med känslomässigt grundade argument som inte har vetenskaplig grund. Därför gör jag en ny tråd, så ingen känner sig påhoppad vae sig åt det ena elelr andra hållet. Vill först hänvisa till denna sida: |http://www-markinfo.slu.se/sve/kem/totkem/cu.html| Sen påpeka några felaktigheter och orimligheter som sagts i inläggen. Det är helt galet språkbruk att använda benämningen tungmetall i detta sammanhang. Ja, koppar är en tungmetall i egentlig bebmmärkelse tillsammans med ett 60-tal andra metaller. Många är giftiga men det har inget samband med att de är tungmetaller. När man nämner tungmetaller i miljösammanhang så är det uteslutande kvicksilver, bly och kadmuium som avses - miljögifter som anrikas i näringskedjor och detta gäller inte koppar. Ja, som framgår av länken ovan, så är koppar giftigt i stora mängder! Men samtidigt ett ämne som finns i naturen och som måste finnas där! Vi måste titta på användning och förekomst överhuvudtaget. Som framgår av sidan ovan så är koppar ett mycket viktigt grundämne i levande organismer. I större mängd är det samtidigt skadligt, som så ofta med de ämnen vår kropp behöver. Jag menar allvar när jag påstår att det troligen frigörs mer koppar från tusentals döda mördarsniglar än av en koppartråd. Elledningar är oftast av koppar, men dom är ju oftast isolerade. Vattenledningsrör. Hur många hus idag har inte just koppar i de rören? Bra just därför att det inte korroderar! Koppar finns på många håll i marken. Koppar som mineral bryts. De mängder koppar det handlar om här är avsevärt mycket större än de som det talats om i den här debatten. Hur var det förr när det mesta i matlagningsväg skedde i kopparkärl. Förtenta ibland aeftersom tenn fungerar ungerfär som ett slags galvanisering på koppar... men tennjoner är inte heller nyttiga. Annars hade man blankskurad koppar, eftersom det då inte fanns några joner som kunde lösas ut vid till exempel långkok av olika slag! Oxid eller ärg som över lång tid kan uppstå (jodå, koppar kan bilda joner men det tar tid!); gjorde kokkärlet farligt och då måste det putsas... hur mycket koppar släpptes inte ut i naturen på den tiden? För att inte tala om alla växtfärgare under tidernas lopp som använd kopparsulfat vid färgningen och bara slagit ut den i vattendragen! Koppar är en ädel metall, står alltså till höger om väte i spänningsserien. Det innebär att det bara är starka syror som kan lösa upp koppar. Aldrig så försurat vatten kommer inte upp i den vätejonhalt som behövs. Det jag skrivit nu är fakta. Det är så debatten ska föras, inte genom att man hoppar på varandra, eller huygger till med sådant man tror eller antar utan att ha kollat ordentligt. Birgitta Kemi- och biologilärare av det snart utdöda släkte som en gång kallades för adjunkter.

Hej!
Det kan kanske vara bra att veta att krom är ett livsviktigt ämne för människor. Normalt får man i sig tillräckliga mängder när man äter en omväxlande diet men man kan köpa näringstillskott som innehåller krom. Vissa former av krom är skadliga i stora mängder. Det gäller då i allmänhet krom från industriella processer, krom 6.
MVH
Jan Lindgren

Det tror jag nog att de flesta vet...

Många metaller är livsviktiga för människor, växter och djur. I mycket små koncentrationer finns metaller med i den biologiska processen, de benämns essentiella. Dit hör t.ex. koppar där låga halter är nödvändig för att fotosyntesen skall fungera. Även krom tillhör den gruppen.

Men det finns även metaller som är icke essentiella - de saknar biologisk betydelse och är enbart giftiga. Dit hör t.ex. kvicksilver, bly och kadmium.

Men metaller i fel koncentration kan vara giftiga och eftersom de aldrig försvinner eller bryts ner sker en anrikning i näringskedjan hela tiden. Metallers giftighet beror i stor utsträckning på i vilken kemisk form metallen uppträder.

För många år sedan hade vi en debatt om hur farligt det var att använda aluminiumkastruller. Aluminium är den vanligaste metallen i jorden och i den form den uppträder i naturen kan den inte tas upp av växter och djur. Men sänks däremot pH värdet i marken omvandlas aluminiumföreningarna och kan bli skadliga.

Det går alltså bra att koka tevatten i en aluminiumkastrull men kokar man något surt, som saft t.ex. finns risk att metallen binds till organiska ämnen i saften och blir då biologiskt tillgänglig.

Det här var intressant i Bygg-Max instruktion (tack malcolm!):

Återvinning
Det är enligt lag förbjudet att som privatperson elda upp spillbitar och uttjänt tryck-impregnerat virke. Virket innehåller koppar och ska lämnas in till kommunens miljöstation. De bränner upp virket i förbränningsanläggningar, där man har möjlighet att återvinna kopparn ur askan.


Så medan vi funderar på det mest praktiska med det nedbrytbara, vanliga virket eller det som håller lite längre (tryckimpregnerat som håller ca 5 år längre med markkontakt) så finnas alltså denna aspekt. När vi ska ändra eller ta bort det förbrukade tryckimpregnerade, måste vi alltså ta de halvruttna, jordiga brädorna in i bilen till återvinningsstationen.

Inte särskilt praktiskt i jämförelse med att låta kubb eller vanliga uttjänta, obehandlade brädor ingå i växtbäddarna eller eldas upp i den egna vårbrasan eller på valborsmässoelden.

Jo, men när det tryckimpregnerade virket har nått jordstadiet i sin degeneration är förmodligen kopparinnehållet försumbart, det är därför det kan ruttna. All impregnering urlakas med tiden. Däremot är spillbitar av nyinköpt virke det lite annorlunda med.

...vilket innebär att ämnena gått in i jorden ja, i direkt anslutning och med vatten till de grödor man ska äta. Och sedan är det naturligtvis en praktisk fråga. När virke, tryckimpregnerat eller ej, väl börjat murkna så att det tappar funktionen man vill att det ska ha, brukar man ju elda upp det - eller slänga det där det kan kompostera.

Elda upp är alltså icke tillåtet med det tryckimpregnerade.
Gissa om jag också gjort misstag med detta! Dels visste jag faktiskt inte om det, och dels är det svårt att komma ihåg vad som en gång var tryckimpregnerat efter några år.

Min metod: Låt bli tryckimpregnerat.

Jag har läst den här tråden med stort intresse då jag själv tänker använda impregnerat virke i min blivande köksträdgård helt tillfälligt. Min tanke är att använda gamla plank som sett sina bästa dar till att stadga upp mina bäddar innan jag flätat pilstaket som ska sitta där. Det handlar om en säsong och bräder som säkert är minst tio år gamla, kan det finnas skadliga ämnen kvar då?

De är förmodligen ganska urlakade. Halten koppar, där det används, är störst i början likaså urlakningstakten och båda sjunker med tiden. Själv använder jag tryck numera bara runt komposten. De håller ungefär i 20-30 år, sen är det nästan bara pulver kvar. För övrigt är det betong i olika former som gäller plus lite järnvägssliprar. Kom på att staketet runt tomten också är gjort av tryck, stolpar och två längsgående bräder.

Ni som undviker tryckimpregnerat, vad bygger ni era komposter av? Lecablock tycker jag blir för klumpigt och utrymmeskrävande; bra dimensionerat virke i lärk eller kärnfuru verkar svårt att få tag på här. Funderar på hörnstolpar i tryckimpregnerat och spjälor i lärk, för att åtminstone minimera impregneringen. Den lärk som finns att få tag på verkar dock avsedd för altaner...

I järnvägsslipers snackar vi riktiga gifter. Kreosot är inte att leka med.

Jag har då aldrig sett en koppargryta som inte är förtennad (heter det så?) är du säker på att grytorna som används inte är det? Det används väl koppargrytor för att koppar leder värme bättre än rostfritt och sylten därför snabbare kokar upp vilket är en fördel, inte för att det ska hamna koppar i sylten.

Hjälp sätter kaffet i vrångstrupen.. har du ingen tanke på kreosot Gossen ruda? när du använder järnvägssliprar?

Hej!
Jag har gått på syltkurs för Jan Hedh. Han gillade inte när jag ansåg att det var olämpligt med oförtennade koppargrytor. Kompisen använder aldrig koppargrytor när han gör sylt av våra bär. Sylten vi gjorde på kursen var inte särskilt god så jag rekommenderar inte Jan Hedhs bok i ämnet. Maten och brödet Jan gjorde på kursen var däremot utsökt.
MVH
Jan Lindgren

Kreosoten är lite orättvist baktalat. Man kan möjligen få problem om man dricker kroesot eller tuggar på sliprar men annars är det inget farligt. Kreosot är inte vattenlösligt varför växter inte kan ta upp ämnet via rötterna. Det kan fastna mekaniskt på rotfrukter men försvinner vid tvätt eller skalning. Det har gjorts undersökningar i Danmark som visar på detta. Dessutom är det rätt hårt bundet till träet. Sliprarna kan svettas kreosot när de är färska men inte begagnade.

Ja, vore kreosoten så farligt som ryktet talar om, så skulle nästan varenda människa med träkåk ha blivit sjuk. Det var den viktiga ingrediensen i Cuprinol, som väldigt många använde förr. Och när vi talar om koppar i tryckimpregnerat, så åker väl resten av svenska husbehandlare på sjukdomar av Falu rödfärg, som innehåller koppar.
Somliga "skeptiker" låter som domedagsprofeter när dom pratar om "gifter" inom träbehandling. Vad med lite förnuft och sinne för proportioner? Då kan det bli en vettig diskussion...

Ingen som har svar på min fråga? Var får man tag på lärk eller kärnfuru i bra dimensioner och kvalitet lämplig för komposter? Känns lite overkill med altanvirke, men annars får det bli det.

Jag flätar ofta för öppna trädgårdskomposter. Håller längre än jag trott, gjort det på flera ställen med olika tekniker, avstånd och träslag.

Cillas trädgårdar

För slutna matkomposter har jag köpt Mullbanken och beställt obehandlat (har den som utgått med två lutande lock som en "takås"). Håller lika länge som impregnerade, dvs det är andra faktorer som får dem att rasa samman innan träet ätits upp. Min nästa matkompost kommer att vara ett självbygge med Mullbanken som förebild, där jag använder betydligt grövre virke för iseoleringens skull och gör båda sidor bekvämt upplyftbara (klenare virke men isolerat).

Man får ringa till brädgårdar och man kan skriva till arboristfirmor. Jag hade några favoritinköpsställen förr, men de har lagt ned (t ex Fanérkompaniet och Bogesundssågen Agger/Nyboda). Jag vet inte var du bor, men Sanda såg i Sörmland/Nyköping brukade ha bra virke eller kunna såga upp det man ville ha.

Jag har byggt min kompost av senvuxen gran, virke som används till gärdesgårdar. Det jag använde var dessutom använt till höhässjor och minst 20 år gammalt. Den del som är mot jord brände vi. Stolparna är gjorda av sjunktimmer. Dom verkat hur hårda som helst. Jag har nog haft komposten i ca 10 år och än har den inte murknat. Det här hade ju inte mycket med impregnering att göra...

/Åsa

Tack så mycket för svar, Cilla och Åsa!! Fläta, det är ju ett alternativ förstås. Det är just det där att få tag på materialet när man bara har en vanlig villaträdgård. Senvuxen gran, det är inget man direkt går in på Bauhaus och köper, kanske...

Det finns ju alltid alternativ om man har kontakter eller gott om tid. Måste man göra något snabbt så har man bara att ta sig till byggvaruhusen och köpa från standardutbudet. Vanliga bräder eller tryck, med deras fördelar resp nackdelar.

Ett alternativ kan ju vara att bygga med det lärkträ man får tag i längst ner och sedan bygga vidare med det virke man får tag i.

Ökar man dimensionerna på virket i byggmaterialet så ökar man livslängden i många fler år än vad tryckimpregnering kan göra. Dessutom blir det bättre isolerat och stabilare, och det är något man inte ångrar.

Mullbankens trälådor är t ex alldeles för klena, man får peta ut mullen som ju blir kompakt med tiden. Jag hade hellre velat tjonga in skyffeln utan att behöva akta lådan!

Nu vet jag inte vad mullbanken har för bräder men vanligt tryckimpregnerat trallvirke är 95x22 och det håller för en skyffel. Om inte är det dags för utbyte. Trallvirke är fö ett av de mest prisvärda man kan köpa för ofta är det prispress från olika leverantörer förutom att det är gjort av den sämsta kvaliteten. Grenar och andra skador är standard.

Jag håller med dig Cilla,vanligt virke dugar bra det använder jag till mina odlingsbäddar.Det finns i mitt garage så jag slippa att köper.Det blir nya grönsaksland till våren.

Om det skall vara så petnoga med att inte släppa ut gifter i trädgården, och då är det fråga om miljondelar av gram pr m³, varför använder ni er inte av ekträ? Det håller många gånger längre än fur och gran t.ex. Lärk? Jaha, är det någon som kan verifiera att detta är mer röttåligt än andra träslag?
Jag tycker diskussionen om utfällning av gifter ur trä är snedvriden, ungefär som att sluta salta maten, när "experter" påstår att salt är farligt. I salt finns ju också två "farliga" kemikalier - natrium och klor. Det behöver kroppen, liksom koppar, kväve och andra ämnen.

Tror man att tryckimpregnering är nyttigt ska man naturligtvis ha det i matodlingarna.
Och om man tror att man kommer att vilja odla i samma lådor i mer än 10 år så är ek rötbebständigare än andra träslag, och kanske kan kännas lyxigt (lite dyrt är det i inköp).

Om man inte orkar läsa tung forskning som ligger bakom t ex Kemikalieinspektionens skrifter, kan man läsa denna broschyr som handlar om just trädgårdsanvändning av behandlat virke.