Så har det då inträffat.
Den förbenade tidomställningen. Maken och jag lyckas inte komma överenns och slutföra tidsomställningen.
Något år kommer vi överens om att han skall sköta klockorna. Han ändrar vissa och glömmer vissa viilket för till resultat att vi aldrig är i rätt tid varken höst eller vår på någon månad.
Så bestämmer vi att jag skall sköta klockorna. Jag ställer om efter bästa förmåga, men vissa har maken slarvat bort bruksanvisningen till så det blir som det blir. Jag får be om hjälp.
Då inträffar det otroliga att maken helt plötsligt för för sig att jag inte ställt om några klockor eftersom jag bad om hjälp men några. Alltså stläller han om en gång till vilket gör tidefelet till två timmer.
Ibland så tror vi båda två att vi kommit överenns om att den andre skall ställa om klockorna. Inte en enda klocka blir omställd och så där håller vi på.
Sedan den eviga diskussionen om man skall flytta fram eller tillbaka.
Jag är inte tillräcligt förändirngsbenägen för att klara av sådant här. Det kan utterliga illustreras av att jag har bytt kontor och skrivbordet inte står där det står. Helt plötsligt kan jag inte skriva. massor av ö blir ä osv.
Hå , håja. ja. Åren går. Hur envis och knepig skall jag inte bli när jag blir gammal om det är så här vimsigt nu