Skratta om ni vill, jag gjorde det inte Alternativ

[Överbölingen]

Nyårsaftonens förmiddag kollar jag lite datorinfo och sociala medier.
Fortfarande iklädd morgonrock reser jag mig för att gå ut i köket och plocka en ung orrtupp till vår nyårssupé om aftonen.

Toffeln glider fram någon cm. Vänster, = onda knät. Toffelns tå suger fast i golvet och fotbladet viker sig så att jag nästan känner stortån mot hälen. Bara det!
Faller i en oorganiserad hög på golvet och livet passerar revy framför mig. Fan vad ont det gjorde. Första trösten var jämthundstiken som ögonblickligen vet var jag har gjort illa mig och börjar att slicka vristen! På rätt ben. Sedan kom hustrun.

Lindar en elstisk binda om foten och linkar runt lite stötigt. Efter en timme så är foten ömsom het ömsom fryser jag om den. Av med bindan. Senare på kvällen kan jag börja stödja på foten. Att ta sig till akuten i Östersund är inte att tänka på bl a pga väglaget.
Nyårsdagen är svullnaden mer åt elefantiasishållet.
Bibehållen volym till i morse. ringer HC och får en så snabb tid att jag måste be om en senare. Jag infinner mig och blir läkarundersökt samt skickad till röntgen. Efter en handlingsrunda i tätorten så får jag reda på att röntgenläkaren vill ha fler bilder men att röntegenavdelningens dator har pajjat. Åker17 km tillbaka till Väst i byn och äter en lunch som frugan fixat. Ringer HC och hör om datorn är fixad. Jag får klartecken och kör tillbaka.
När jag skall anmäla mig i receptionen tar receptionisten telefonen när hon ser mig och efter ett kort samtal meddelar hon att röntgenavdelningen sagt att hon skall ringa så fort hon ser mig.
Får komma in direkt. 5 nya bilder.

Sedan följer en dryg timmes väntan på bildtolkningen från Österund innan min läkare meddelar att det är bara att ta det cool och vänta (på jamska skulle det ha hetat "väänt") tills svullnaden gått ner. Inga ligamentskador om än uttänjda och inga skelettskador. Så en titt på mina skodon från läkaren. –Fortsätt att ha de där skoterstövlarna! (alltså, om jag blir rädd så att jag hoppar så står de kvar där jag dem ställt

Nu kan jag sova lugnt i natt.

Redigerat av Överbölingen: 03-01-2012, 01:29

[Överbölingen]

Notera att jag glömde ett litet "då" i slutet av rubriken

Ang min tråd om vrickat fotblad.
Och att skratta.

Jag skrattar inte heller när folk gör sig illa, men det lättar upp för alla parter om situationen kantas med viss humor. Förutsatt att det inte är alldele s på tok och sorgligt.

Jag har två minnen som Vi skrattade inte då men det gör alla inblandade dagarna efter.

Nr1: 1962 gör två scoutkamrater och jag en fjälltur under tre veckor. Utan trangiakök och tält. Två dagar innan vi når fram till Idre är det dags för lunchpaus. De praktiska sysslorna var uppdelade enligt ett bestämt schema. Den här dagen skulle Dagge laga maten, Lasse fixa en eldstad och jag samla ved. Allt går rutinmässigt efter så många dygn tillsammans. Dagens skulle vara potatismos (pulver, usch) och lite torkat renkött som vi hade fått av en same några dagar tidigare.
Då händer det som inte får hända när man skall äta potatismos i det fria. Med strålande sol har vi inte noterat ett åskmoln som rusar fram skymt av en fjällkam.
Dagge står med kastrullen och sleven i hand och skall till att servera potatismos när regnet plötsligt vräker ner. – Potatismos! Säger Dagge. Nästa sekund – potatisvälling, följt av – potatissoppa!
Slutkommentaren blev – Det här skrattar vi inte åt nu, men väl när vi kommer hem.

Och tro det eller ej. Femtio meter längre fram bakom en krök på stigen står en olåst huggarbarack. Skönt med torra kläder.

Nr2: För några år sedan när ”Bananen”, förråd och vedbod stod där gäststugan nu står. Bananen, därför att det var vridet och sviktande samt gult till färgen, Hustrun hade gått in för att hämta något och när hon kliver ut så missar hon stocken framför dörren och kliver ner i en grop samt faller handlöst framstupa. Resultat = en stukad fot.
En av sönerna och jag stod alldeles bredvid och kittade fönster. Visst tröstade vi frugan och modern. Men än i dag skrattar vi åt händelsen av en enda liten anledning. Den fallna kvinnan pratade hela tiden under själva fallet!!!

Tänker att min incident hade inträffat senare under nyårskvällen! Aha!

Men tack i alla fall för er allas empati.