För två år sedan gick vår mamma bort och pappa var då redan hädangången sedan några år. Då insåg min storasyster och jag att nästa gång skulle det ju vara vår tur, om naturen gick sin gilla gång och generationerna fick avlösa varandra i rätt ordning. Då vi hade tappat kontakten under några år insåg vi plötsligt hur viktiga vi var för varandra och att ingen tid var att förlora. Vi bestämde oss då för att verkligen leva i nuet och göra saker tillsammans som vi drömt om, i den mån dom gick att förverkliga. Och på den vägen är det.
|