CITAT (kicki.p @ 07-01-2012, 18:49)
Hur ska jag orka med? Hur ska jag kunna ta avsked? Mitt paradis sedan 1976, som nu måste säljas, för att jag inte kan ta hand om alltihop på egen hand. Var kan jag hitta framtidstro/ framtidshopp igen? Inte ens i att odla hittar jag någon glädje längre...
http://www.hemnet.se/bostad/fritidshus-6ru...kar-306-2578956
Det är förfärligt sorgligt kicki! Det är ju inte bara huset! Det är ju också stunderna och livet du delat med din livskamrat som blir mera avlägset nu.
Det är ju svårt när inte barnen vill, men man kan ju inte tvinga dom. Eller rättare sagt, dom skall inte känna sig tvingade. Kanske lika så bra om dom inte har tid och intresse av att bevara det. Det är ju bara att hoppas att nya köparna tar väl hand om det och bevarar det som det är nu. En riktig pärla är det!
Jag känner verkligen med dej!
CITAT (emmas matte @ 09-01-2012, 00:55)
ett torp eller en stuga vid havet eller vid en sjö, allt som man måste sälja,när livet inte lämnar någon annan möjlighet, det gör ont. men nan överlever med ett hål någonstans inombords, jag vet... förlorade sambo och därmed torpet vi bodde i .... Jag känner med dej, men det som du har haft och alla minnen finns kvar, det kan ingen ta ifrån dej. Jag har ägt "paradiset" en tid, alla har inte fått det, hoppas att du kan se det så när det gått en tid....
En stor kram till dej också! Vet att även du haft det kämpigt!
Varför måste det vara så svårt att bli ensam?
07-01-2012, 18:49
