Visst kan man se fel. Väldigt fel. Som fågelskådare har man råkat ut för/hört talas om de mest hårresande förväxlingarna. Värsta jag hört var nog att någon tagit en citronfjäril för pilgrimsfalk. Men sen är grejen om man kan skratta åt sig själv och inse att hjärnan spelat en ett spratt eller om man är en sån som envist hävdar att det var ett ufo. Mammamaggan verkar förnuftig och har alldeles säkert rätt, men det finns faktiskt också de som sett lodjur som jag ärligt talat inte tror på, som en äldre dam jag känner. Hon såg ett lodjur från bilen. Det var vitt, stort som en huskatt och hade tofsar på öronen, så det var alldeles säkert. När jag försiktigt antydde att de brukar vara lite större (färg kan man ju ta fel på i strålkastarljuset) blev hon jättearg. Det finns enstaka lodjur i norra Skåne, men inte här, det hade varit en jättesensation. Det lämnade inga spår i snön heller. Jag vet inte vad hon såg, en katt? Eller tänk om det var ett litet lodjur? Men jag vet hur sårad man blir när folk ifrågasätter så jag försöker alltid tro på det folk berättar först, oftast vet de ju vad de har sett. Man behöver inte automatiskt håna någon som sett ett lodjur, det är väl inte så konstigt att folk ser lodjur ibland?
--------------------
Det ska gå.
|