|
Så sade ryssarna mig också om strålning vid de atomdrivna, skadade fyrarna utanför Estlands kust, och jag gick in. Och så sade minröjarna i krigets Kroatien, och jag röjde minor och sprang genom minerade marker när det började skjutas på oss från bergen.
Jag känner mig inte särskilt träffad av påståenden om att vara obenägen till risker. Men det ska vara något viktigt för att ta dem. Antingen nödtvunget, som att kunna gå och färdas i trafiken ibland, som att också ta sig ut i storm (jag bor på en ö och har vattnet som färdväg), som att röja minor så att ungarna kan gå till skolan eller fota skador på kärnladdade fyrar och missiler så att de åtgärdas.
Men att hälla, drälla, spruta och använda kemikalier i trädgården för att man inte ids annat eller vill tro som folk gjorde om DDT och rökning på 60-talet (att det måste vara OK för att det fick finnas och säljas) - när trädgården är ett nöje? Näpp. Den spänningen, att prova mer av coctail i mitt eget hem än jag måste, behöver jag inte.
Dessutom läser jag annat och mer än Kemikalieinspektionens broschyrer. Och ju mer man tar del av de många ämnen man exponeras av och utsätter sina och andras barn för, det mesta självförvållat och ganska onödigt och ofta för att man inte haft kunskap - desto viktigare blir det för mig att välja giftfria alternativ.
--------------------
|