Fattiga barn i Sverige ! Alternativ

[Motti]

Kan någon förklara hur det är möjligt att det finns fattiga barn i Sverige i dag ? är det inte familjen som i så fall har det svårt och inte ha råd att ge sina barn allt .Fattiga barn låter som sjävförsörjande i mina öron OCH om nu så är fallet att vi har barn som inte får äta sig mätta då borde väl tex Röda korset se till att skaffa fadderföräldrar till våra svenska barn som har det svårt !jag skulle gärna ställa upp att stötta ett svenskt barn .Jag tror inte fattigdom betyder samma sak i dag som för 50-60 år sedan !har i alla fall svårt för att tro det .Hur tänker ni andra här om barnfattigdom ?tror ni det finns svenska barn som svälter ?

Redigerat av Motti: 14-03-2012, 23:41

[Jubbe063]

Tror det som ställer till det i debatten är att många blandar hej vilt mellan absolut fattigdom och relativ fattigdom. Man får vara noga med att skilja mellan de olika begreppen.

I Sverige har relativ fattigdom fått likhetstecken med absolut fattigdom har jag en känsla av.

Personligen ger jag inte mycket för att mäta fattigdom i relativa termer. Dagens sätt att mäta ger en rätt skev bild av läget där vi klumpar ihop verkligt fattiga med relativt fattiga i en enda stor klump.

Exempel på relativ fattigdom:

Tjänar man mindre än hälften av medianinkomsten räknar många det som relativ fattigdom. Men hur fattigt det är i verkligheten beror väl på hur hög medianinkomsten är. Vid en medianinkomst på 18 K i månaden efter skatt skulle alla som tjänar mindre än 9 k i månaden vara fattiga, vilket i reliteten är felaktigt.
Bättre att mäta absolut fattigdom enbart och kalla den för fattigdom och inte alls räkna med den relativa fattigdomen i statistiken.

Definierar man fattigdom som att inte ha råd med skäligt boende, mat för att täcka näringsbehov, inte ha råd med sjukvård, så skulle vi nog se att barnfattigdomen i Sverige inte är så stor som statistiken visar.

[Cacki]

Tror det som ställer till det i debatten är att många blandar hej vilt mellan absolut fattigdom och relativ fattigdom. Man får vara noga med att skilja mellan de olika begreppen.

I Sverige har relativ fattigdom fått likhetstecken med absolut fattigdom har jag en känsla av.

Personligen ger jag inte mycket för att mäta fattigdom i relativa termer. Dagens sätt att mäta ger en rätt skev bild av läget där vi klumpar ihop verkligt fattiga med relativt fattiga i en enda stor klump.

Exempel på relativ fattigdom:

Tjänar man mindre än hälften av medianinkomsten räknar många det som relativ fattigdom. Men hur fattigt det är i verkligheten beror väl på hur hög medianinkomsten är. Vid en medianinkomst på 18 K i månaden efter skatt skulle alla som tjänar mindre än 9 k i månaden vara fattiga, vilket i reliteten är felaktigt.
Bättre att mäta absolut fattigdom enbart och kalla den för fattigdom och inte alls räkna med den relativa fattigdomen i statistiken.

Definierar man fattigdom som att inte ha råd med skäligt boende, mat för att täcka näringsbehov, inte ha råd med sjukvård, så skulle vi nog se att barnfattigdomen i Sverige inte är så stor som statistiken visar.

Ska vi tolka det som att det är rena spekulationer från ditt håll eller kan du belägga det?