I det fallet som jag har skrivit om tidigare ang. mitt arbete med irakier så personen (vännen)som fick till slut byta identitet, kunde inte åka tillbaka ens när modern blev sjuk.
Han hade alla de svenska handlingar och svenskt pass som den svensk medborjare han ville leva i med sin svenska familj.
När modern blev sämre, beslöt han ta risken att åka, men innan dess gick vi igenom hos polisen hur vi skulle göra om vi inte skulle höra av honom efter ett bestämt datum och hur skulle vi skydda hans familj under tiden. Det var nämnligen så att det kom småkriminella hit och han avslöjade dem och dessas bekanta höll koll där nere var han hade bott i Iran innan.
Han själv hade blivit kär i en svensk flicka, därför kom han hit. Sedan hjälpte han polisen och vi blev inblandade i det hela, för vi blev vänner.
Att göra saken kort --- det var en sjuhelsikes stress på oss med hans härvarande familj när han tog adjö av sin mor. Han åkte inte in/ut som vilken turist som helst utan det var vandring och flykt ---- tur att han lyckades.
Här blev han gravt misshandlad av sina landsmän ---- vågade inte hem till sitt ---- jag och maken skötte om honom "undercover" tills vi fick polishjälp till ytterligare ny identitet och flytt. Polisen visste om vad vi gjorde...
Nu finns det inte länge någon som helst anledning för honom att åka dit mera, våran goa vän! ....
Detta är ett ex. hur en skötsam flyktning får lida för de som inte sköter sig!
Redigerat av Ugglemormor: 25-03-2012, 14:32
Morden i Toulouse
24-03-2012, 22:08
