CITAT (fvd @ 03-04-2012, 21:23)

Stort ämne du tar tag i men viktigt. Så här tänker jag. Samhället d v s vi som vi lever i det saknar inte empati men vi vet inte riktigt hur vi skall bete oss. Det är konstigt att det som är viktigast för oss inte fungerar så bra. Bakåt i historien var det våldsamt och hemska livsvillkor för människor. Under tiden har bra och dåliga saker utvecklats generation efter generation. Vi har lärt oss av våra föräldrar och så har det traskat på. Vi får den kunskap som våra föräldrar, dagis och skolan ger oss. För det är kunskap som behövs det är inte medfött att förstå sådant vi inte har upplevt. Illavarslande är att inga reformer handlar om humanism. Det hade ju varit bra om man ansett det viktigt att ge barn och unga människor insikt i hur man skall vara som en bra medmänniska. T ex kunde man ju skapa skolämnen som går ut på att förstå andra och dela med sig. Den kompetensen skulle platsa på varenda arbetsplats och i andra sammanhang också. Jag vet inte hur det skall gå till men det är nödvändigt att det händer något. Det bekymrar mig att mycket idag går ut på tävling utseende och pengar det utvecklar inte känslolivet precis. Okunskap, rädsla och osäkerhet är nog det korta svaret på varför vi inte visar känslor när våra medmänniskor behöver oss.
Tror vi behöver ta oss ett snack med Aristotoles.
Han menade ju att man kunde dela in kunskap i tre delar
Episteme – den vetenskapliga
teoretiska kunskapen. (vetandet)
Techne – den estetiska,
praktiska kunskapen. (kunnandet)
Fronesis – den
etiska kunskapen (klokheten)
I fronesis ingår den mellanmänskliga kunskapen. Det handlar om att kunna
se vad en annan människa behöver. Tyvärr är det en kunskap som kommit i skymundan och som man knappast alls talar om i dagens samhälle. Kanske beror det på att det inte finns några instrument för att mäta den och att det är därför den inte värdesätts. Ändå är det faktiskt just den som gör skillnad på vad vi upplever som god eller dålig kvalité på vård t.ex. En duktig hjärnkirurg som självklart har en gedigen kunskap i både teori och praktik, kan ändå upplevas som en nolla om denna tredje kunskap fattas.
Däremot, de som besitter den största kunskapen i Fronesis vill jag påstå är uskorna, eftersom det är de som arbetar allra närmast patienterna. De ligger ständigt i hårdträning och det är inte ovanligt att de med tiden utvecklar en imponerande fingertoppskänsla men hur mycket visar vi att vi värdesätter det när vi t.o.m tycker att outbildade arbetslösa ungdomar kan göra samma jobb som dem?
Nej nu slirade jag visst iväg lite, men vad jag menar är att vi borde kanske få upp ögonen för vikten av denna tredje kunskap lite mer. Det där med att det kanske borde få ta lite större plats i skolundervisningen tror jag vore en god idé.
Redigerat av Cacki: 04-04-2012, 05:15