Känsloyttringar, Tabu ? Alternativ

[malcolm]

Varför verkar det så laddat att visa känslor i det här landet, både vad det gäller glädje och sorg? Det är bara när någon sprungit, hoppat eller sparkat en boll bäst av alla som det verkar tillåtet. Inte ens i antikrundan dras det på smilbanden när loppisfyndet för 100 kr visar sig bara värt en mindre förmögenhet. Är det någon som mist en nära och kär person så tar folk omvägar för att slippa konfronteras med denne. Vet detta av egen erfarenhet och när jag miste min första son 1981 kände jag mig i det närmaste pestsmittad på jobbet och tom. i sjukvården, de som hade betalt för att hjälpa...

[malarmaster]

Varför verkar det så laddat att visa känslor i det här landet, både vad det gäller glädje och sorg? Det är bara när någon sprungit, hoppat eller sparkat en boll bäst av alla som det verkar tillåtet. Inte ens i antikrundan dras det på smilbanden när loppisfyndet för 100 kr visar sig bara värt en mindre förmögenhet. Är det någon som mist en nära och kär person så tar folk omvägar för att slippa konfronteras med denne. Vet detta av egen erfarenhet och när jag miste min första son 1981 kände jag mig i det närmaste pestsmittad på jobbet och tom. i sjukvården, de som hade betalt för att hjälpa...

känner igen din beskrivning,inte många som hoppar runt på golvet när loppisfyndet visar sig vara värt stora pengar,svenskar i allmänhet är reserverade,det är tydligen ett nationsdrag enligt utifrån kommande besökare.
vad gäller döden så är det som beskrivits,många vänner o bekanta vågar inte ta intiativ ofta beroendepå att man vet inte hur man skall tackla situationen.
kan det bero på att samhället på något sätt fjärmat sig från döden?det var ett mer naturligt inslag förr.
mycket beror nog också på bristen på andlighet,döden skrämmer nog mer idag än förr. ulf

[*Stintan*]

känner igen din beskrivning,inte många som hoppar runt på golvet när loppisfyndet visar sig vara värt stora pengar,svenskar i allmänhet är reserverade,det är tydligen ett nationsdrag enligt utifrån kommande besökare.
vad gäller döden så är det som beskrivits,många vänner o bekanta vågar inte ta intiativ ofta beroendepå att man vet inte hur man skall tackla situationen.
kan det bero på att samhället på något sätt fjärmat sig från döden?det var ett mer naturligt inslag förr.
mycket beror nog också på bristen på andlighet,döden skrämmer nog mer idag än förr. ulf

Det tror jag du har helt rätt i och det är kanske det som gör döden mer skrämmande för många idag också.