Beklagar Tesa, sådant där ska ingen människa behöva uppleva. Men... men efter att ha suttit på säkert tusentals rättegångar under de dryga tio år jag arbetade inom kriminalvården, så måste jag säga att det som skedde med förlikningen kanske ändå var det bästa... Många av rättegångarna jag varit på (som transportpersonal från häktet eller fängelset) har handlat just om kvinnovåld: misshandel, väldtäkt, incest med mera. Att först ha blivit utsatt för något så fruktansvärt och sedan behöva sitta i en rättegångssal och bli kraftigt ifrågasatt, korsförhörd och få sitt liv och leverne vänt ut och in av svarandes advokat måste vara ett rent helvete. Jag inser till fullo att man som offer ofta inte tänker på att det är "spelets regler" och många säger efteråt att rättegången i sig var värre än våldet de utsattes för. Jag vet inte eller har någon idé om hur man ska kunna göra det på ett bättre sätt. Jag skriver inte det här för att försvara systemet, utan för att försöka förklara den här sidan av saken också. Det är dessutom mycket sällan som straffet står i paritet till den skräck och förnedring som offret upplevt... Mvh Fenja
--------------------
"För länge sen dyrkade Egyptierna katten som en gud. Det har katten aldrig glömt."
|