CITAT (Azur @ 09-04-2012, 13:01)

Ett problem är att alla ska läsa vidare nu. Nästa problem är att alla ska kunna läsa det de vill, så skolorna får konstant uppdrag att ta in fler elever (utan att få mer medel). Ytterligare ett problem är att skolor får betalt per elev och uttagen examen.
Dvs skolorna får inte sätta sina egna krav, de uppmuntras att ta in så många elever som möjligt, utbilda dem så billigt som möjligt, och skjutsa dem genom systemet så snabbt som möjligt och underkänna så få som möjligt.
Resultat: sänkt kvalitet på utbildningen och överutbud av högskoleutbildade inom nästan alla fält utom inom de utbildningar där antalet platser med flit strypts (t.ex. läkarlinjen, polisutbildning) där man istället har en konstgjord brist.
Läraryrket är ett bra exempel på ett yrke som drabbats av "utbildningsinflation", och där försöker man nu få upp lön & status genom att begränsa antalet utbildningsplatser samt kräva legitimering för att få undervisa.
Jag håller med om att det ÄR ett problem att "alla" alla läsa vidare etc, men när man diskuterar detta MÅSTE man skilja på gymnasieutbildningar, universitet/högskoloeutbildningar, och "fristående institut/utbildningar" (dvs den typen som utbildar frisörer, stylister, massörer, coacher etc när man betalar för det).....
Det finns, så vitt jag vet, ingen universitetsutbildning för "stylister", frisörer etc, på samma sätt som det inte finns någon privatutbildning för sjukgymnast (eftersom det är ett legitimationsyrke)...
Personligen tror jag att ett stort problem är att det för X antal år sedan bestämdes från regeringshåll att ALLA skulle läsa vidare, det skulle finnas universitet i varje stad osv. Vilket ledde till att det blev massor med fler universitet/högskolor med många fler utbildnignsplatser, och dessutom skapades A- och B-universitet samt högskolor - detta ledde till ökad konkurrens från universiteten om studenter och konkurrens mellan studenter om platser på de bästa universiteten. Har läst med flera studenter som bytt universitet eftersom de vill ha examen från "rätt" universitet....
I takt med att det blev fler och fler universitetsutbildade, kunde arbetsgivarna välja och vraka, och jag misstänker att många hellre ville rekrytera (exempelvis) en universitetsutbildad samhällsvetare än någon som gått sammhällsvetenskaplig linje på gymnasiet, eller en civilekonom i stället för en gymnasieekonom.
Dessutom skapades en massa "populistiska utbildningar" som mest är till för att locka studenter. Säger sig själv att det förmodligen inte är så lätt att få jobb efter 3-5 år på utbildningar i stil med "dahlior och sommarblommor", gräsmattans biologi eller "tujor och klippning" (obs påhittade utbildningar, men lika absurda utbildningar FINNS på riktigt). Visst är det säkert kul att gå ett sådant utbildningsprogram, men det är för dyrt för individen och samhället att läsa 3-5 år på en utbildning där chansen att få jobb inom yrket är några enstaka procent. Såg ett reportage om en person på TV som hade läst Religionsvetenskap (tror jag det var), och hade x års studieskulder pga detta, men inte fått ett jobb på 3 år. Det är TRAGISKT, djupt tragiskt, MEN det finns också ett individuellt ansvar - man måst ju själv ställa sig frågan innan man börjar läsa - Är detta lönt, kommer utbildningen leda till jobb, och vad KAN jag arbeta med efter denna utbildning.
Med facit i hand, kan jag erkänna att jag borde läst något annat, nu har jag haft tur och fått jobb, men arbetsmarknaden för de med min utbildning är inte lysande. Till mitt försvar kan jag väl säga att jag började läsa INNAN Astra Zeneca började dra ner och till slut lade ner i Lund.... När jag började fanns det ganska gott om jobb i yrket, medan det nu, 15 år senare ser det lite annorlunda ut.
Självklart kan man inte TVINGA folk att läsa till civilingenjör, gymnasielärare eller liknande bristyrken, och man kan ju tycka att möjligheten att få jobb borde väga tungt. Men jag är osäker på om dagens 19-årinar resonerar så. De verkar helst vilja utbilda sig till något de uppfattar som "glamoröst", kul eller där man får möjlighet att resa.... Helst vill de göra något som "är kul", utan att förstå att den typen av tjänster sällan är vanliga, och ofta kräver både en lång utbildning, karriärplanering och en smula tur. Tydligen är fastighetsmäklare ett av de yrken som anses glamorösa idag, undrar vilka TV-program som lett till denna popularitet?