Rosmarins Busfrö 2012 Alternativ

[Rosmarin]

Nu är de ivägskickade.

Den här växten är en av mina favoriter i trädgården. Vissa säger att det är en ettåring men hos mig är den perenn. Buden är olika. Jag har den i trädgården och vi har trots att vi bor i Frankrike ett inlandsklimat med kalla vintrar. Förra och förrförra vintern hade vi -19° -utan snö!- och det har den här växten klarat.

Den blommar ett par månader efter sådd.

Så fröna i fuktig såjord och täck över lite lätt. Täck med plast och ställ sådden varmt. Ibland kan de ta ett tag på sig för att gro.

Bonusfröet sås på samma sätt. Den här växten blommar inte förrän andra året, men pryder sin plats i rabatten redan första året med sitt imperialistiska bladverk. Brukar gro på knappt en vecka.

Jag föreslår att vi sår dem båda två den 10 mars.

Lycka till!

[Rosmarin]

...
Tack! Men inte vet jag vad det är...inte ätbart då...

Jag förtydligar:

Busfröet tror jag inte att man kan äta. Jag har inte kunnat hitta någonstans varken att den kan ätas eller användas på något annat sätt. Men inte att den skulle vara giftig heller. Den har däremot en nära släkting som har använts åtminstone sedan 1930-talet mot eksem och andra irritationer i huden. Effekten tros komma från omega-6 fettsyror som växten innehåller förhållandevis mycket av.



Bonusfröet (fritt kopierat från nätet): Hög och vid brer den ut sig i täppan, XXX, en för m å nga okänd sort. Förhoppningsvis kan detta komma att ändras genom att fler väljer att odla XXX. Säkraste sättet att få tag på XXX är att helt enkelt så några frön hemma.

I Italien och då framför allt Toscana är XXX en självklar del av grödorna. Där har den odlats sedan 1700-talet, och en av ursorterna har namnet XXX. Eftersom skörden av XXX sammanfaller med olivskörden, serveras den också ofta nykokt med årets olivolja.

XXX lär vara en korsning mellan två andra arter ur samma växtfamilj. Släktskapet kan man se i de mörka gropiga bladen. Med sina långa smala blad påminner den till växtsättet om en palmkrona.