Känsloyttringar, Tabu ? Alternativ

[malcolm]

Varför verkar det så laddat att visa känslor i det här landet, både vad det gäller glädje och sorg? Det är bara när någon sprungit, hoppat eller sparkat en boll bäst av alla som det verkar tillåtet. Inte ens i antikrundan dras det på smilbanden när loppisfyndet för 100 kr visar sig bara värt en mindre förmögenhet. Är det någon som mist en nära och kär person så tar folk omvägar för att slippa konfronteras med denne. Vet detta av egen erfarenhet och när jag miste min första son 1981 kände jag mig i det närmaste pestsmittad på jobbet och tom. i sjukvården, de som hade betalt för att hjälpa...

[heinrich_stubel]

Varför verkar det så laddat att visa känslor i det här landet, både vad det gäller glädje och sorg? Det är bara när någon sprungit, hoppat eller sparkat en boll bäst av alla som det verkar tillåtet. Inte ens i antikrundan dras det på smilbanden när loppisfyndet för 100 kr visar sig bara värt en mindre förmögenhet. Är det någon som mist en nära och kär person så tar folk omvägar för att slippa konfronteras med denne. Vet detta av egen erfarenhet och när jag miste min första son 1981 kände jag mig i det närmaste pestsmittad på jobbet och tom. i sjukvården, de som hade betalt för att hjälpa...

Förstår precis vad du menar! I Sverige är det nämligen så att om du mot förmodan öppnar munnen på bussen och frågar en främling om något så blir de helt chockerade. Folk är inte gästvänliga eller sociala i det här landet överhuvudtaget, och än mindre visar de känslor.

[silos]

Förstår precis vad du menar! I Sverige är det nämligen så att om du mot förmodan öppnar munnen på bussen och frågar en främling om något så blir de helt chockerade. Folk är inte gästvänliga eller sociala i det här landet överhuvudtaget, och än mindre visar de känslor.

Mina erfarenheter om möten i bussar,tåg,tunnelbana,mottagningar,affärer har varit mycket positiva.Jag har mött underbara empatiska medmänniskor!Jag kommer aldrig sluta att tro på mina medmänniskor är ett som är säkert!
Människor är gästvänliga även här i Sverige,men det kan ta längre tid att lära känna sina medmänniskor.

Förresten,det sägs att så som du ropar i skogen svarar skogen!HUR ropar du?

[Gunilla T]

Mina erfarenheter om möten i bussar,tåg,tunnelbana,mottagningar,affärer har varit mycket positiva.Jag har mött underbara empatiska medmänniskor!Jag kommer aldrig sluta att tro på mina medmänniskor är ett som är säkert!Människor är gästvänliga även här i Sverige,men det kan ta längre tid att lära känna sina medmänniskor.

Förresten,det sägs att så som du ropar i skogen svarar skogen!HUR ropar du?

Bra silos! Vi behöver trots allt varandra här i världen!

Sedan måste man skilja på den medmänsklighet vi människor visar varandra och det som professionella yrkesutövare sysslar med. Man bör skilja mellan att känna för och känna som- att känna som är ingen hjälp för den som drabbas och som behöver professionell hjälp - det är föga tröst att sitta och gråta tillsammans. En blind kan inte leda en blind och det kan ibland uppfattas som okänslighet men uppdraget är att hjälpa utifrån ett professionellt perspektiv.

En brandman kan inte sätta sig ner och gråta när det brinner, han/hon har ett arbete att utföra...

Redigerat av Gunilla T: 23-04-2012, 17:53

[silos]

Bra silos! Vi behöver trots allt varandra här i världen!

Sedan måste man skilja på den medmänsklighet vi människor visar varandra och det som professionella yrkesutövare sysslar med. Man bör skilja mellan att känna för och känna som- att känna som är ingen hjälp för den som drabbas och som behöver professionell hjälp - det är föga tröst att sitta och gråta tillsammans. En blind kan inte leda en blind och det kan ibland uppfattas som okänslighet men uppdraget är att hjälpa utifrån ett professionellt perspektiv.

En brandman kan inte sätta sig ner och gråta när det brinner, han/hon har ett arbete att utföra...

Det kan hända att en som gråter tillsammans med mig hjälper mig mycket mycket mera än den som håller sig stenhårt på sin yrkesroll.Det beror ju på hur man gråter så klart.
Är man medveten om att ens egen gråt (den stödjandes) kommer från ens egen smärta så kan man bättre stödja den andre,utan att man faller ihop och kan då känna äkta empati för den som har det svårt...så tor jag.

Ja,är man totalt "blind" för sitt eget inre liv så kan man ju inte hjälpa den som också är "blind"för det som finns inom henne-honom.Jag tror att detta gäller även för dem som arbetar professionellt med människor som har det svårt.

Och en brandman kan nog också gråta medans han släcker elden....tror jag.