CITAT (Anma @ 10-05-2012, 20:11)

Alla rökare (förutom de som saknar beroendegenen) vet hur svårt det är att sluta.
Att skuldbelägga gör ingen friskare. Själv slutade jag i ca 10 år innan jag lyckades med min långpaus som förhoppningsvis räcker hela livet.
Jag slutade innan mitt hjärta började bråka. Det har inte börjat ännu och förhoppningsvis börjar den inte heller, men oddsen är låga. Mammas alla fem syskon har hjärtproblem, inklusive hon själv. Min äldsta kusin på mammas sida fick sin första hjärtattack innan han fyllt 35 år, det är en renlevnadskille som tränat hela livet. Den ende av syskonen som klarade sig från hjärtproblem är en bror som dog vid 36 års ålder av hjärnblödning.
I min släkt finns däremot inte en enda med högt blodsocker, oavsett levnadssätt. En del sitter i generna också.
Att det är svårt att sluta är ju helt sant, åtminstone för dom flesta. Men det är fortfarande många ungdomar som börjar röka. Får dom tillräckligt med information eller vad får dom att börja om dom vet att det är farligt?
Själv bestämde jag mig för att aldrig prova när jag såg att pappa försökte sluta utan att lyckas. Sedan när vi fick information i skolan att det var farligt så blev ju intresset ännu lägre. Jag berättar inte det för att skryta eller något i den stilen. Jag undrar helt enkelt hur man resonerar om man bestämmer sig för att börja röka även om man vet att det är farligt. Sedan tror jag faktiskt inte att eleverna får tillräckligt med information.
Det där med skuld förstår jag inte riktigt. Skuld gentemot vem?
Redigerat av Christa: 10-05-2012, 20:42