Känsloyttringar, Tabu ? Alternativ

[malcolm]

Varför verkar det så laddat att visa känslor i det här landet, både vad det gäller glädje och sorg? Det är bara när någon sprungit, hoppat eller sparkat en boll bäst av alla som det verkar tillåtet. Inte ens i antikrundan dras det på smilbanden när loppisfyndet för 100 kr visar sig bara värt en mindre förmögenhet. Är det någon som mist en nära och kär person så tar folk omvägar för att slippa konfronteras med denne. Vet detta av egen erfarenhet och när jag miste min första son 1981 kände jag mig i det närmaste pestsmittad på jobbet och tom. i sjukvården, de som hade betalt för att hjälpa...

[Myosotis]

Det där håller jag verkligen med om. När jag bodde i Umeå och Jokkmokk hade jag svårt att förstå var myten om den tyste, avvisande norrlänningen kom från. De flesta var öppna och trevliga. Däremot trivdes jag inte alls i Närke där jag bodde ett tag, folk tittade konstigt på en om man sa hej ungefär Åkte man buss var det alldeles tyst och rena begravningsstämningen, åker man buss här pratar folk och beter sig normalt.