Det är fint med maskrosor och jag låter mina vara (kör över dem med gräsklipparen förstås men bekämpar dem inte för övrigt. Man kan göra saft på blommorna också). Men de tyder på att marken är för näringsrik. Även om man inte gödslar har jag hört att kvävenedfallet ur luften överstiger vad man kan få bort genom att klippa och forsla bort klippet. Här är det mycket prästkragar, de delarna av gräsmattan klipps inte förrän de blommat över. På en mager plätt växer det nattvioler som har kommit dit själv, de blir fler för varje år. Har planterat in gullvivor där. De enstaka maskrosorna som kommmer upp där tar jag faktiskt bort, och så brukar jag simulera bete runt orkidéerna.
Här finns massor med tusenskönor. De vill ha riktigt kortklippt. Utan blommor är det ingen levande gräsmatta, så fult och tråkigt det skulle vara. Många insekter blir det också. Jag bryr mig inte om mossan heller. Vattnar eller gödslar aldrig gräsmattan.
Egentligen skulle man kalka och blanda jorden med sand och få en riktig kalkrik torräng.
Pratensis